Fredag hela veckan

Som i en grotta

2011-01-06T14:47:00.005+01:00

Vilket snöfall vi hade här i dag! Det kändes som att vi var mitt i en snögrotta. Varmt och skönt var det inne förstås, och eftersom vi inte behövde ge oss ut, så var det bara mysigt. Nu har det slutat snöa och jag hade tur - Markus kom hem från jobbet lagom tills det var dags att skotta...

Han är fin, min Markus. Jobbar hela natten och halva dagen, stannar och handlar på vägen hem och skottar sen hela gårdsplanen. Det första han säger när vi möter honom i dörren är: "Åh, vad du är vacker!" och ger mig en puss innan han sätter sig på huk och låter barnen kasta sig på honom.

Låt snön falla. Vi har det fint här i vår grotta.

Jullov

2011-01-04T16:05:00.004+01:00

Långa lov är ljuvliga på många sätt, fast mycket ordning och reda är det ju inte. I alla fall inte hemma hos oss. Nattlinnen stannar på halva (eller hela...) dagen och det blir inte mycket gjort. Om du frågar barnen så är det perfekt, förstås. De leker och leker och leker. Med varann och med kompisar och med alla nya julklappar och bara ibland ryker de ihop. Så är det ju inte alltid med de här tre små viljestarka barnen. Så visst är det perfekt, förstås. Sova ända till åtta får jag till och med!

Bara det att jag börjar tröttna lite. Måste få till lite ordning och reda, helt enkelt, den här sista jullovsveckan. I kväll ska barnen komma i säng i tid!

Gott nytt år!

2011-01-02T11:32:00.004+01:00

De senaste två dagarna har innehållit allt det jag gillar. På nyårsafton ägnades hela dagen åt fix och trix inför kvällens fest. Som blev precis så mysig, glad och full av prat och skratt och mat hela kvällen lång, som jag önskat. Fondue och chokladtårta. Sen raketer och champagne och skål med grannarna på gatan. Mitt nyårslöfte: mer fest!

Nyårsdagen tillbringade jag i soffan där jag plöjde en hel bok på en dag. Barnen var ofta runt mig, på mig, hos mig och med växelvis uppmärksamhet i boken och på dem så var alla nöjda. Vi hämtade pizza till middag och klev inte ur pyjamasen på hela dagen.

Och så har jag fått en ny favoritkombination av blommor: mörkt rosa rosor och vita tulpaner. En bunt av varje har gett flera buketter runt om i huset. Så fint.

Till dig som kikar in här önskar jag ett riktigt Gott Nytt År!

Hemma själv

2010-12-30T15:17:00.005+01:00

Huset är tyst idag. Resten av familjen är i Stockholm över dagen. Farmor är också med så vi blev en för många för att rymmas i vår lilla bil. Planen var egentligen att ta tåget allihop men med bitande kyla, tre små barn och ett tågkaos man helst vill slippa så föreslog jag att de skulle ta bilen ändå.

Terrakottaarmén i all ära, men en dag alldeles för mig själv mitt i ett intensivt jullov? Ett helt okej tröstpris för min del. Jag kan ju till och med höra mina egna tankar!

Vänner och vitlöksbröd

2010-12-28T19:02:00.006+01:00

Oj. Det är nästan så att man får blåsa bort spindelväv här inne. Öppna fönster på vid gavel och damma rent i hörnen. Egentligen vill jag ju blogga men det är så mycket som kommer i vägen. Livet till exempel. Vi gör väl ett nytt försök...

I dag har delar av familjen ägnat sig åt skidåkning. En tur till stan på förmiddagen för att komplettera skidutrustning till växande barn och en tur till vår lilla backe i närheten på eftermiddagen. Men lillkillen och jag stannade hemma. Och det var tur för annars hade jag missat det långa telefonsamtalet med min fina vän Maria, min allra bästa vän genom tonårstiden. Åh, vad skönt det var att få tid att prata i (nästan) lugn och ro!

När resten av familjen kom hem väntade soppa och vitlöksbröd. Jag har gjort vitlöksbröd tre gånger senaste veckan och inte tröttnat ännu - snarare utvecklat ett beroende! Så gott.

Mellandagar. Inte dumt alls.

Ett säkert tecken

2010-11-11T13:27:00.004+01:00

Vantar och mössor torkar på rad i värmen från elementet. Det är ett säkert tecken - vintern är här! Om den kommit för att stanna återstår att se. Det är ju trots allt bara mitten av november. Jag har i alla fall redan skottat mig svettig två omgångar och förvånades av att jag tyckte det kändes så ljuvligt. Kall luft, kroppen som jobbar och det vackra ljus som skapas av den bländvita snön. Om den här vintern blir lika snörik som förra blir jag glad!

Min lille kille

2010-11-05T18:41:00.006+01:00

Jag har haft en dag på tu man hand med min lille kille idag. Vi har åkt buss, fikat, handlat och varit på biblioteket. Och så har vi pratat en massa - det är han expert på min lille kille! Ena stunden är han Emil, i nästa Freddie och sen ska vi byta roller så han är mamma och jag är Emil. Vagnen är en traktor och av ihopknycklade servetter gör han ett flygplan. Han skrattar så han kiknar och sen tittar han strängt på mig och säger att han är arg på mig. En godisbit får jag smaka: "En och sen räcker det", säger han och härmar mig exakt. Han älskar sina "nappisar" och ifall han fick som han ville skulle han släpa med sig kudden överallt och aldrig byta örngott.

Mellan alla sätta-sig-på-tvären-situationer är han alldeles alldeles ljuvlig, min lille kille.

Bagels en regnig söndag

2010-10-31T11:45:00.011+01:00

Jag bakade bagels i dag. Min favorit med russin och kanel (efter det här receptet). Om man inte kan ge sig ut i världen får man ta världen in i sitt hem! En café au lait och hembakad chokladcroissant kan ta oss till Frankrike på ett kick. Bagels med cream cheese och svart kaffe tog oss till NYC. För även om vi inte kan resa dit så ofta vi önskar i verkligheten, kan vi ju alltid drömma...

För precis två år sedan var vi ändå där, min Markus och jag. Fem hela dagar på tu man hand i NYC. Vi hade båda varit där tidigare men aldrig tillsammans. Vi bodde på ett litet hotell mitt i smeten. Små vindlande trappor tog oss högst upp till ett litet rum utan utsikt, men med ett tak alldeles bredvid där man kunde kliva ut och se ut över Manhattan. Tidiga morgnar snörade Markus på sig joggingskorna och sprang ut i en stad som vaknade. Jag låg kvar i sängen och drog mig, som jag älskar! På vägen tillbaka hämtade han bagels och kaffe som jag åt i sängen. Bagels med russin och kanel.

Hand i hand gav vi oss sedan ut. Hann inte med ens hälften av allt vi ville se och upptäcka men ändå så mycket att intrycken räckte lång tid därefter. Satt så länge vi ville på diners, restauranger och caféer. Pratade i hela meningar. Om livet och de fina barnen som var kvar hemma. Om den stora husrenoveringen vi var mitt uppe i. Njöt av att få en liten paus i det intensiva liv som är vårt och som vi älskar. Det var ljuvligt.

I kväll är det den stora Halloweenparaden i the Village. Den här gången missar vi den. Säkert nästa år också och året efter det. Men en dag, en dag åker vi tillbaka!

Kura inne

2010-10-28T11:11:00.007+02:00

Vi hade ett gäng överblivna bananer och en fikasugen familj här hemma för ett tag sedan. Det slog mig att man kanske kunde baka någonting av de där bananerna i stället för att bara låta dem ligga och bli förstörda. Nu är det så att jag aldrig bakar med bananer utan fick börja med att leta recept. I Två systrars söta hittade jag en tigerkaka med banan, choklad och kokos. Den fick det bli! I min favoritbakform, en stjärna.

Kakan blev helt okej men är inget jag kommer att göra igen. Banan tillhör inte vår favoritfrukt och det fanns ju en anledning att just de blivit över i fruktfatet... Men att läsa i Systrarnas kokböcker gav mig en massa inspiration till framtida bakning! Det var roligt att återupptäcka de här böckerna som blivit lite bortglömda i min kokbokssamling.

Många med mig börjar tänka, drömma och planera inför julen redan nu. Tidigt kanske man kan tycka, men det är ju just tiden fram till julen som är den bästa! Både målet och vägen dit räknas absolut när det handlar om jul!

Det är nog ganska naturligt att vi dras till att vara tillsammans, ha det mysigt, äta gott och skapa tillsammans nu när mörkret och kylan drar oss inomhus. September och oktober kan ju vara riktigt fina månader då det är skönt att vara ute men sen, när alla löven har fallit och det är blött, blött, blött och kallt, är det klart att vi dras in i värmen. När julen väl är över och vi faktiskt går mot ljusare tider (även om det är mörkt lääänge till) tröttnar vi på att kura inne och vill ut i det vackert vintervita som förhoppningsvis är verklighet då. Åka skidor, skridskor, pulka och promenera. Eller hur?

Året följer sin naturliga rytm, speciellt i ett land som Sverige där årstidsskiftningarna är så tydliga, och jag tror vi mår bra av att dras med i det. Så nu blir det innemys, bak och pyssel ett par månader framöver! Jag gillar det.

Fondue

2010-10-27T14:22:00.004+02:00

Vad kallt det har blivit! Snö och rimfrost i massor på morgnarna. Varmare luft är tydligen på väg men en försmak av vintern har vi definitivt fått. Visst blir livet lite omständligare den här delen av året (oj, vad mycket kläder som ska av och på små barn!) men det är riktigt mysigt, tycker jag!

Nu behöver vi mat som värmer både kropp och själ. Soppor, grytor och risgrynsgröt i all ära - den senaste veckan är det fondue som fått stå för värmen vid vårt köksbord! Ostfondue med baguette, morot och blomkål ena dagen och chokladfondue med frukt och marshmallows till efterrätt den andra. Så gott.

Ostfondue var vår bästa snabbmat som studenter i Lund. Det kanske inte är det första man tänker på till middag för en småbarnsfamilj dock, så det var länge sen vi tog fram grytan. Men de tyckte det var gott så vi lär servera det fler gånger! Chokladfonduen var det ju ingen tvekan om att de skulle älska... Vit och mörk choklad och marshmallows och olika frukter skurna i bitar. Jag blir sugen bara jag skriver orden!

Tidig morgon

2010-10-23T08:36:00.005+02:00

Vi äter nästan aldrig framför TVn. Jag gillar verkligen själva idén om att samla familjen runt köksbordet, äta och prata tillsammans - även om måltiderna ofta i praktiken är mer av ett rörigt småbarnskaos än en rofylld stund... Men vi kommer väl dit så småningom!

Ibland dukar vi ändå upp med pizza på stora mattan framför TVn och tittar på film tillsammans och det är så mysigt! Tidiga helgmorgnar lockar också soffan mer än köksbordet och då bär vi dit kuddar och täcken och barnen trängs och myser tillsammans. Jag gör ett stort fat med mackor och barnen äter och tittar på Barnkanalen tills vi är redo att ta itu med dagen. En sån morgon har vi just nu.

Raka motsatsen till den lyxiga frukost vi åt varje morgon på hotellet i Baden-Baden där vi var två veckor i September. Ljuvligt var det! Och skönt var det sen att komma hem till det där köksbordet och limpmackor i soffan en tidig lördagsmorgon. Balansen i livet, ni vet.

Ståp!

2010-10-12T14:14:00.006+02:00

Jag hittade den här skylten på handtaget till tjejernas rum för några dagar sedan. Egenhändigt ihopknåpad och väldigt tydlig i sitt budskap. Och så hittade jag lillasyster storgråtandes eftersom storasyster sa att hon inte fick komma in i deras gemensamma rum...

På vår "att-göra-lista" för den här vintern står (bland annat) att fixa till alla sovrum så att barnen äntligen kan få sina egna rum. Det har länge varit en bra lösning att tjejerna har delat rum. De har haft det mysigt tillsammans och tyckt om att ha varandras sällskap till natten. Den här sommaren har nya behov av eget utrymme definitivt vuxit fram och det märks att det är dags att de får sina egna rum och en klarare uppdelning mellan "mitt" och "ditt". Deras planer för hur rummen ska inredas är i full gång!

Jag misstänker att det kommer att bli både "tillträde-förbjudet"-skyltar på dörren, uppnålade affischer på väggarna, dagböcker med lås och hemliga lådor... Vi är på väg in i en ny fas i familjelivet nu och jag gillar det!

I stan och på landet

2010-10-07T18:11:00.005+02:00

Vi bor i ett litet samhälle mitt i Sörmlands skogar. Många skulle nog protestera om jag sa att vi "bor på landet" men för mig är det så det känns. Visst har vi grannar, vägar, trottoarer, affärer, skola och allt sådant precis runt omkring oss. Men vi har också riktiga skogar, kohagar, sjöar, rådjur, ekorrar, traktorer, tystnad och perfekta stjärnhimlar. Här är tempot lugnt och människor hälsar när man möts. Det är ett bra ställe att bo på och vi är så glada att ha funnit denna plats.

Fast en del i mig längtar också efter stadsliv. Puls, utbud, höga hus och neonljus. Liv och rörelse. Jag måste ha en dos stad då och då för att känna att balansen är okej. Det behöver inte vara New York, Paris eller ens Stockholm. Eller jo, det också, men en alldeles vanlig svensk mellanstor stad räcker bra till vardags! För första gången på våra sju år här har jag nu fått till balansen på ett riktigt bra sätt. De flesta dagarna tillbringar jag "på landet" men två dagar i veckan tar jag numera tåget in till stan och jobbar.

Det är så skönt att sitta den där halvtimmen på tåget. Se landskapet svischa förbi. Läsa något. Bara blunda en stund. Och sen är jag i stan! Jag kryssar mellan människor och går snabbt. Hälsar inte på någon och är bara en bland alla på väg till jobb och skola. Den där stunden på morgonen när staden vaknar till liv älskar jag.

Sen är det lika skönt att åka tillbaka. Tillbaka hem. Det där med balans i livet, det är verkligen ingen dum grej.

Små fingrar

2010-10-05T12:48:00.006+02:00

Klippa naglarna har aldrig varit en lätt match med våra barn. Vi har fått lirka, avleda och hålla fast en hel del för att hålla naglarna i ett hyfsat skick. I Catarina Kruusvals bok "Ellens visor och ramsor" fanns tills slut lösningen för att få till det hela utan att det tog halva kvällen! Med den här ramsan och rätt dramatisk betoning har det faktiskt gått som en dans, ett finger i taget:

-Jag vill ha mat, sa Tummetott.

-Var ska vi ta't, sa Slickepott.

-I mammas skafferi, sa Långeman.

-Vi törs inte, sa Gullebrand.

För lilla Vickevire svallrar!

Det har verkligen funkat med alla barnen. Tänk vad en del små tricks gör underverk för vardagspusslet!

När det vankas fin färg på naglarna är det dock aldrig något problem att hålla fingrarna stilla...

Alla Catarina Kruusvals böcker - och speciellt dem om Ellen - är stora favoriter hemma hos oss. Jag kan verkligen rekommendera dem!

Blanda gammalt och nytt

2010-10-01T21:02:00.005+02:00

Det absolut vanligaste inredningstipset måste ju vara att man ska "blanda gammalt och nytt för att få ett personligt hem". Det måste ju också vara världens mest självklara tips! Vem gör inte det, liksom.

Man har några möbler och prylar som hänger med från barndomen, studentkorridorsrummet och första minilägenheten. Sen får man ett bord av någon och ärver några andra grejer. Hemma hos mamma och pappa hittar man ett par fina grejer som man "lånar" med sig hem. På vägen köper man också en hel del nytt, både sådant man verkligen vill ha och annat som mest är av nödvändighet. I dag handlar ju också de flesta, speciellt inredningsintresserade, på loppis. Så ett hem där man blandar gammalt och nytt måste ju bli resultatet för de allra allra flesta!

Vi har definitivt gjort på det viset. Och jag gillar det! Speciellt mycket tycker jag om att återanvända de saker som fanns i mitt eget barndomshem och det jag vet fanns hemma hos min man. Just nu är den mest populära leksaken här hemma BRIO-järnvägen - och det finns en rejäl samling räls och tåg! Det allra mesta lekte Markus med som liten och från honom kommer containerkranarna, de höj- och sänkbara broarna och andra avancerade grejer. Även från mitt barnrum kommer ett gäng räls som jag har gjort "finare" genom att färglägga i pastellfärger och som är märkta med namnen Anna och Jessica, som var min bästis i fem-årsåldern. Det är häftigt att se våra saker, så genomsyrade av hur vi var då, nu övertas av våra barn som gör dem till sina. Jag skulle tro att nästen hälften av barnens leksaker faktiskt är sådant som vi lekt med och älskat.

Vid Emils säng hänger den ena av två gardinlängder som fanns i mitt rum som liten. Jag känner mig så trygg när jag på kvällarna kryper ned i sängen under den för att natta honom. Kolla vilket fantastiskt mönster!

På hans överkast, som är en filt som hängt med Markus länge, finns både våra gamla och barnens nya gosedjur. Lisa sover i den säng som jag har sovit i från 8-årsåldern tills jag flyttade ihop med Markus. På hennes och Julias sängar ligger på dagarna de rosa mjuka överkasten som jag och min storasyster hade och som jag tillbringat så många lekande timmar på. Även Emils säng har funnits länge i Markus släkt. Madrasserna är ju förstås nya, kanske jag ska tillägga!

Ja, jag gillar det här med att blanda gammalt och nytt och skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt.

Tillbaka

2010-09-30T20:42:00.005+02:00

Hej igen! Det blev ett långt sommarlov här på bloggen. Ja, i verkliga livet också för den delen. I två hela månader var jag ledig tillsammans med barnen och sen, när vardagen lagom hade dragit igång, åkte vi på två veckors semester till Baden-Baden.

Men nu är hösten här på alla sätt och vis. Åh, vad jag älskar den här tiden på året då naturen är så vacker med sina skiftningar och luften är klar! I morse hade vi till och med frost.

Vardagsrutinerna börjar sätta sig ordentligt och för en gångs skull känns det faktiskt som att jag ligger steget före och inte efter i alla dagliga sysslor! Den här hösten verkar också bli den perfekta mixen av tid på jobbet (ett nytt roligt sådant!) och samtidigt mycket familjetid hemma. Precis som jag vill ha det.

Här känns det också bra att vara tillbaka. Vi ses snart igen!

Sommarlov pågår!

2010-07-11T20:25:00.004+02:00

Här på bloggen är det tyst. I verkliga livet är det bra mycket mer liv och rörelse kan jag lova! Med tre barn hemma på låååångt sommarlov är varje dag ett äventyr - vissa dagar av det roliga slaget och andra dagar med mer av uppförsbacke och avgrundsstup... En oundviklig (och nyttig!) daglig träning i att behålla lugnet i kaoset och leva i varje stund som den är, får jag definitivt!

Det kommer att vara fortsatt tyst här ett tag. Jag behövs på annat håll. Oftast på flera håll samtidigt! Hit kommer jag tillbaka när höstvindarna driver oss inomhus. Nu lockas jag inte särskilt mycket av att sitta inne på övervåningen i ett varmt hus och svettas vid tangentbordet... Men visst är det härligt med den här värmen vi fått efter den långa vintern! Den var så välkommen.

En skön sommar önskar jag dig som läser det här! Vi ses!

1 juni

2010-06-01T09:46:00.005+02:00

Sommaren är här! Kalendern säger det och jag tror nog att senaste tidens aktiviteter säger detsamma. Mycket tid i trädgården har det blivit. Cykelutflykt till badplatsen, barfotaspring och mängder av tufsiga blombuketter som plockas av stolta barn och adderas till samlingen på köksbordet. Maskrosor, syrener och en hel del annat som jag inte ens vet namnet på!

Julia blev alldeles förskräckt häromdagen när hon såg hur någon klippte gräset och helt obarmhärtigt mejade ned de vackra gula blommorna som växte där... Tur att vi har trädgården full med egna maskrosor!

Ett minne blott...

2010-05-25T10:24:00.003+02:00

Det är svårt att tro att vi verkligen satt ute i helgen och fikade rabarberpaj. I dag slår regnet mot rutorna och temperaturen har krypit ned rejält. Men det var härligt så länge det varade!

En försmak av sommaren

2010-05-22T20:37:00.005+02:00

Det var riktigt kvalmigt och otäckt tryckande varmt några dagar. I går kväll bröts det äntligen genom ett rejält åskväder och ett skyfall som inte var av denna värld. I morse kom vi ut till en solig dag med alldeles ren och klar luft. Vilken lättnad! Det blev en dag full med en försmak av allt som hör sommaren till. Det gick rasande fort från vinter till vår och nu verkar det som sommaren väntar alldeles bakom hörnet. Härligt!

Ett möte

2010-05-19T10:44:00.012+02:00

Under våren har vi åkt in till stan på tisdagseftermiddagarna för att vara med på en verksamhet för barn som muséets pedagoger har arrangerat. Det är en slags lärverkstad där barnen får prova på att till exempel baka bröd, gå till "torget" och tvätta på gammeldags vis. Olika teman varje gång. De håller till i en gammal smedbostad och både jag och barnen älskar att åka dit!

Sist vi var där kom en annan mamma som var där med sina barn fram till mig och sa: "Jag känner igen dig. Vi känner inte varandra men jag känner igen dig". Och jag tittade på henne och såg en total främling. Det fanns inte det minsta bekant över henne. Absolut ingenting. "Jag tror vi låg på bb tillsammans", sa jag. Och så var det visade det sig. Jag måste ha känt igen hennes röst utan att själv vara medveten om det.

Vi delade rum en natt på bb efter att vi båda fått vår andra dotter. Det var fullt så papporna kunde inte stanna kvar men i ärlighetens namn gjorde det inte så mycket. I stället pratade vi hela natten. Fokus låg på våra flickor som vi höll nära nära (så fort jag försökte lägga ned Julia skrek hon vilt!) och i den dämpade belysningen pratade vi om livet. Om barnafödande, motgångar, rädslor, lycka och drömmar. Det fanns liksom inget som var för personligt och det fanns inget behov av att vara tillrättalagd. Jag minns det som en magisk natt.

Sedan skiljdes vi åt. Vi bytte inte telefonnummer, sa inte att vi skulle träffas som föräldralediga på café i stan eller gå barnvagnspromenader. Vi visste nog båda att det ändå inte hade blivit något med det. Och det var fint som det var.

Fast fint var det också att nu plötsligt bara prata på, direkt vidare från där vi slutade för drygt fyra år sedan. Höra hur det gått med planer, drömmar, rädslor. Upptäcka att vi vet så mycket om varandra och kommer ihåg allt vi pratade om så tydligt. Och att vi faktiskt också, på olika håll, tänkt vidare på många av sakerna vi berättade för varandra. Det var ett häftigt möte, både då och nu, på många plan.

Ett fantastiskt bröd!

2010-05-19T08:09:00.008+02:00

Leila är för många, speciellt i bloggvärlden, den största inspirationskällan när det kommer till mat och bak. Och vad vore den svenska moderna fikakulturen utan Leila och hennes cupcakes?

Min absoluta favorit är ändå Anna Bergenström! Hennes kokböcker har verkligen format mitt sätt att skapa i köket. Min mamma och Anna Bergenström! Där har ni de två ben jag står på i köket.

I "Nya Annas mat" finns receptet till ett bröd med det talande namnet Ett fantastiskt bröd - och fantastiskt är det verkligen! Otroligt lätt att göra och väldigt väldigt gott att äta. Till soppa, med hummus, till ostar och vin, som hamburgerbröd, till frukost... Det är absolut godast nybakat men funkar även fint ett par dagar till om man rostar det i brödrosten.

Jag har bakat det i flera års tid nu och under vägen lagt till lite till det ursprungliga receptet.

Här har ni min variant!

Smula ned 25 g jäst i en bunke tillsammans med en stor nypa flingsalt och en klick flytande honung. Värm 1 dl mjölk och 5 dl vatten till 37°c och häll i bunken. Rör om tills allt löst upp sig. Häll i ca 1,5 dl havregryn och 1 dl solroskärnor (eller pumpakärnor) och rör om med tex en trägaffel. Nu ser det nästan ut som en gröt. Häll på vetemjöl (kanske 6 dl) lite i taget tills degen släpper lite från kanterna och ser ut mer som en deg än en gröt fast ändå ganska kladdig. Det är viktigt att inte arbeta för mycket med degen utan bara röra ihop det. Låt jäsa i 1 - 2 timmar i bunken med en duk över.

Värm ugnen till 240°c. Tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och strö ganska mycket vetemjöl över. Det är viktigt att inte knåda degen nu heller så att luften behålls i degen! Skär degen i bitar som du vill ha dem - många små eller fyra långa smala bröd, kanske? Flytta över dem till en plåt och grädda direkt i mitten av ugnen i ca 15 -20 min. De ska få ordentligt med färg. Låt svalna utan att vara täckta med duk så blir de härligt sega på utsidan. Skaka bort överflödigt mjöl.

Testa det här brödet! Jag lovar, du kommer inte att bli besviken.

Vårfix i trädgården

2010-04-27T10:03:00.007+02:00

Vad roligt det är att fixa i trädgården nu på våren! Jag går med min kratta och sekatör och städar och rensar och planerar och drömmer om allt vackert som komma skall... Det är helt klart nu på våren det är roligast - jag känner mig själv tillräcklig väl för att planera för en lättskött trädgård!

Det är ingen som brytt sig särskilt mycket om trädgården på många år vilket är väldigt skönt på sitt sätt för då känns varje liten bit vi gör i ordning som ett steg i rätt riktning och allt är kravlöst. Det kan liksom bara bli bättre!

Förra året började vi göra i ordning ett hörn av trädgården som varit helt vildvuxen. Nu finns där gräsmatta och några rosbuskar som förhoppningsvis växer till sig ordentligt om jag bara kan hindra rådjuren från att äta upp alla skott och vackra knoppar... I år ska vi bygga drivbänk / odlingslådor av gamla fönster från huset. Jag hakar också på trenden med en variant av pallkrageodling!

En plats för rabarberna har jag också ordnat. Vi hade förut rabarber på två olika ställen men nu har jag samlat dem på ett och håller tummarna för att de jag flyttade på ska rota sig ordentligt! Rabarber är så otroligt gott och praktiskt till mycket. Och så är det ju lättskött vilket passar mig perfekt!

En liten skål

2010-04-21T10:47:00.005+02:00

Jag hittade en så fin liten blommig gammeldags skål på loppis för ett tag sedan. Jag hittar ofta fina skålar och fat av olika slag på loppis. De är nästan alltid blommiga. Och gammeldags. Problemet är att jag har väldigt mycket porslin hemma redan så det är sällan motiverat att köpa med ännu mer hem... Fast den här gången kunde jag bara inte motstå.

När jag kom hem förstod jag ju varför - den är ju helt perfekt att servera gröna ärtor i!

Titta! Den gröna randen har exakt samma nyans som gröna ärtor!

Och man måste ju bara ha en fin liten skål att servera just ärtor i, eller hur? En blommig. Och gammeldags. Eller hur? Jag visste det.

Lunch i trädgården

2010-04-19T10:13:00.004+02:00

Ja, det var ju det här med årstidsväxlingen och rutiner som omkullkastas... Nya behov, nya aktiviteter och nya upplägg för dagen. En sån grej är lunchen en ledig dag hemma. Liten två-åring älskar att leka ute i trädgården och kan varken övertalas att följa med in och laga lunch eller lämnas utomhus utan vuxen några längre stunder. Det måste alltså gå snabbt!

Ugnspannkaka passar perfekt i det här läget! Den sköter sig själv i ugnen medan vi cyklar, gungar, krattar löv och städar i trädgården. När den är klar är det bara att skära i bitar, bre på lingonsylt och lägga upp på en bricka. Barnen tar en bit och äter direkt ur handen, sittandes på en filt vid husväggen. Gott!

Och det blir dessutom minimalt med disk! Vem kan ha något emot ett sånt upplägg? Inte den här mamman i alla fall...

Lite ur balans

2010-04-16T20:47:00.003+02:00

Här är det tyst... Inget ordentligt inlägg på länge. Jag märker att jag inte får ordning på mina tankar eller fokus nog att kunna skriva ett inlägg när livet inte rullar på "som vanligt". Just nu är jag inte i balans. Och det där lät mycket värre än vad det är! Inget särskilt har hänt! Men årstidsskiftningen har ställt till det för mig. Vi är ute mycket mer än vi varit innan så jag hinner inte med allt som måste fixas med här inne. Hallen är full av både vintergrejer och vårsaker och dessutom full av grus! Den här veckan har jag också jobbat mer än jag brukar och lillkillen som inte längre sover middag hemma har gjort det på dagis och sen aldrig velat somna på kvällen. Innan det var det påsklov med alla barnen hemma i över en vecka och förra helgen åkte jag upp till Stockholm och träffade mina gamla korridorskompisar från Lund. Så du hör, inga stora grejer men tillräckligt för att få mig ur balans.

I dag tog jag i alla fall med mig alla barnen och åkte in till stan och fixade vårskor. När barnen satt klistrade framför hysteriska "Amigo" nu på kvällen planterade jag om pelargonerna och efter det tog det två minuter att få lillkillen (som inte sovit middag!) att somna. Nu ska jag bädda rena lakan i vår säng och i morgon ska jag ta tag i den där hallen och plocka ned allt påskpynt i lådan. Så jag är på gång! Snart kommer jag tillbaka!

Ha det bra tills vi ses igen!

En skön syn

2010-04-10T10:23:00.003+02:00

Morgonpigg storasyster som tittar på Bolibompa tillsammans med lika morgonpigg lillebror så att mamman kan sova en stund extra. Tack!

Vårljus

2010-04-07T19:33:00.006+02:00

Efter den här vintern är det så ljuvligt att se vårtecknen som nu dyker upp överallt! Lite april-väder med strålande sol ena dagen och snö den andra tar jag gärna när det trots allt känns att det är vår i luften! Värmen och ljuset är så välkommet.

Med ljuset kommer dock den negativa effekten att barnen inte alls håller med om att det är läggdags när det fortfarande är ljust utanför fönstren... Det som har funkat allra bäst på sista tiden för att få de små kropparna, som är supertrötta och samtidigt fulla av spring, att komma till ro är att ge dem massage.

Att med lätta och lugna men bestämda händer stryka över ryggen, nacken och pannan. Det är viktigt att inte ta för lätt så att det kittlas och samtidigt får man ju inte riskera att ta i så att man gör dem illa. Annars tror jag inte att det är något mer man "behöver kunna" för att ge sitt barn massage. Har man någon gång fått massage vet man på ett ungefär vad som känns skönt och var musklerna sitter som kan vara spända.

Och har man aldrig fått massage är det något man ska se till att få ögonaböj! Det är ljuvligt. Lika ljuvligt som att känna det oroliga barnet stillna, komma till ro och somna under ens händer. Det är kärlek.

Glad påsk!

2010-04-02T17:10:00.004+02:00

Här innanför ska det firas påsk de närmaste dagarna. Vi ska måla ägg och fylla magarna med godis, prinskorv, lax och sill. Med lite tur kanske det ligger några paket gömda i trädgården också...

Till dig som kikar in här önskar jag en riktigt Glad påsk!

Mellan vinter och vår

2010-04-01T16:39:00.003+02:00

Vintern släpper så sakteliga sitt grepp. "Det som göms i snö kommer upp i tö" har verkligen stämt i år och i trädgården har vi hittat både leksaker och vantar som försvunnit under någon av vinterns alla snöfall. Nu uppstår i stället vattenpölar på platser som tidigare varit snötäckta. Vattenpölar som lockar till precis lika mycket lek som alla snöberg!

Med några långa pinnar och ett gäng fjolårslöv som aldrig krattades bort kan man leka att man fiskar. Länge, länge. I alla fall tills mamman, som i godan ro fotograferat spirande vårlökar, upptäcker att den där vattenpölen var så djup att vattnet räcker upp nästan till knäna... De nya fina slaskstövlarna kommer verkligen till användning!

En traktorförare!

2010-03-24T11:10:00.008+01:00

Vi har en ny favoritlåt i familjen tack vare lillkillens fascination över traktorer! Den sjungs till samma melodi som "En sockerbagare":

En traktorförare här bor i staden,

han kör sin traktor mest hela dagen.

Han kör på vägar, han kör på fält,

ibland så byter han till en vält.

Och på hans traktor sitter en stor skopa,

ett aggregat så att han kan sopa.

Hans röda traktor har stora hjul,

och står parkerad bakom ett skjul.

En given hit!

Skidsemester

2010-03-22T10:06:00.003+01:00

Efter en vecka i Hundfjället, Sälen, är vi nu hemma igen! Jag hade ambitionen att blogga även därifrån men sex personer på en laptop gjorde det lätt för mig att avstå. Det är något med den där friska fjälluften som gör en så skönt trött på kvällarna också...

Pasta med saffran

2010-03-12T21:55:00.005+01:00

För ett tag sedan blev vi bjudna på en ljuvligt god middag hemma hos min kusin och hennes familj. Färsk pasta med saffran och till det sojamarinerad fläskfilé och ett ljuvligt parmesan- och örtströssel. Så otroligt gott! Det var en sådan rätt som jag sedan fått riktiga cravings efter. Häromdagen gjorde jag en vardagsvariant av rätten.

Om du vill prova så gör du så här: koka spagetti och låt också fryst broccoli och tunt skivad morot koka med de sista minuterna. Häll av i ett durkslag och fräs sedan en rejäl klick smör tillsammans med pressad vitlök och ett kuvert saffran i pastagrytan. Ta av grytan från värmen och vänd ned spagettin, broccolin och morötterna. Rör om ordentligt så att allt blir riktigt gyllengult! Servera med stekt falukorv och smulad fetaost på toppen. Och lite ketchup går ju alltid hem hos barnen...!

Åh, vad jag blir sugen på att laga det igen nu när jag skriver om det! Det är verkligen så gott.

Rensa i pysselröran

2010-03-10T21:46:00.005+01:00

Det här har varit ett stående inslag i mitt liv de senaste åren:

Barn som pysslar - ritar, klipper, klistrar och skapar - vid köksbordet medan jag grejar med mitt i köket. Fast då, för knappt tre år sedan, var det bara en som satt vid bordet. Nu är de tre.

I dag rensade jag lite bland barnens skapelser... och fyllde nästan en plastsäck med alltifrån sönderklippta tidningar till målarfärgskladdiga papper och collage. En del sparas förstås men oj, oj, oj! Det finns massor att ta av. Får barnen vara med och bestämma ska rubbet sparas - men i dag var jag ensam och jag var stenhård!

Jag tror det börjar kittla i vårstädningsnerven... Härligt! I morgon tar jag mig an skafferiet...

The Gift of an Ordinary Day

2010-03-09T18:59:00.007+01:00

Om du bli berörd av den här filmen så ska du definitivt läsa boken The Gift of an Ordinary Day av Katrina Kenison. En berättelse om livet i allmänhet och föräldraskap i synnerhet. Jag älskade den!

I backspegeln

2010-03-07T21:30:00.006+01:00

Det är lätt att snurra på i vardagskarusellen. Det är mycket som händer varje dag, stort och smått om vartannat. Igen och igen och igen. Ofta tappar man utsikten över det stora perspektivet. Små detaljer, som egentligen är helt ovidkommande, blir stora problem eller höga hinder. Annat, som egentligen i långa loppet är så mycket viktigare, hafsas bara förbi för att det kanske är lättare just för stunden. Man ser liksom inte skogen för alla de där träden.

För mig hjälper det att tankemässigt hoppa framåt i tiden och se mitt liv i backspegeln. Vad som har hänt, vilka val jag gjorde och varför. Det är lätt att känna att allt ska hinnas med på en gång - familjeliv, karriär, långresor, husrenovering, utlandsjobb, spa-helger, sovmorgnar, brödbak och middagar till långt in på natten. När jag gör det här tankeexperimentet blir det tydligt hur livets olika delar hänger ihop, löser av varandra och hur det ena leder till det andra.

Livet har olika faser. Det tror jag att vi ska värna om. I stället för att känna en stress över att hinna allt som man vill hinna hjälper det, åtminstone mig, att tänka att allting faktiskt har sin tid. Det finns en tid för allt. Bara inte allt på en gång.

Jag jobbar då och då inom äldrevården här i det lilla samhälle där vi bor. Dom dagarna tänker jag mycket på vad jag egentligen vill med mitt liv, vad som är verkligt viktigt. Vad jag vill åstadkomma och vilka som är mina egentliga mål - just nu och på längre sikt. Vad jag vill se när jag tittar tillbaka på mitt liv. Det hjälper mig att behålla perspektivet. Här och nu.

Syskon

2010-03-06T17:41:00.008+01:00

Syskon är både det värsta och det bästa under ett barns uppväxt. Att vara tre viljestarka små barn i samma familj betyder att man tidigt lär sig att försvara sina grejer och hålla hårt i det som är "mitt!" - för övrigt ett av de första ord man lär sig säga! Det betyder att man, den hårda vägen, lär sig att vänta på sin tur och inse att andras behov ofta går före ens eget. Det betyder att man väldigt sällan får vara ifred.

Fast framförallt betyder det att man alltid har sina bästa vänner omkring sig. Det betyder att man aldrig behöver vara ensam och det betyder många många skratt. Varje dag. För det finns en hel del som mamman inte tycker är så roligt men som ens syskon skrattar så mycket åt att de kiknar.

Busiga över-gränsen-grejer som bara blir roligare och roligare ju mer man trissar upp varandra. Tills mamman inte kan låta bli att skratta hon heller...

Koka soppa på en spik

2010-03-05T21:53:00.005+01:00

Soppa är en perfekt lunch eftersom det är lätt att sno ihop och inte är så tungt för kroppen samtidigt som det är gott och mättande! Häromdagen hade jag några överblivna kokta potatisar och ett par morötter från en tidigare middag som tillsammans med laxfilé från frysen och lite kryddor blev en lyckad lunchsoppa!

Om du vill prova så gör så här... Fräs hackad purjolök i lite smör i en kastrull. Häll på vatten och fiskbuljongtärning och låt det koka några minuter. Lägg sedan i laxfilé (skuren i bitar) som får sjuda några minuter. Laxen kan tas direkt från frysen men det är lättare att skära den om den fått tina lite. Lägg sedan i kokt potatis och kokta morötter som också dom skurits i bitar. Krydda med malen ingefära, vitpeppar och persilja från frysen. Låt allt bli varmt. Ät!

Fågelskådning!

2010-03-04T21:13:00.002+01:00

På spaning efter två hackspettar i skogen vid vårt hus. Solsken och klarblå himmel en senvinterdag. Jag är så tacksam över allt det i vårt liv som gör en sån här stund möjlig!

Extremvintern 2010!

2010-03-03T10:10:00.006+01:00

Alltså, den här vintern. Allvarligt. Så mycket snö som fallit, skottats undan, fallit igen och igen och igen. Snövallarna blir bara högre och högre. Barnen når upp till sådant de aldrig kunnat känna på tidigare - dagistaket till exempel! De kan krypa uppe på häckarna i stället för att gå på trottoaren. En sträcka som i vanliga fall tar 10 minuter att gå behöver vi en timme för eftersom alla snöberg ska bestigas och alla snöklumpar kastas med. De tycker att snön är hur härlig som helst!

Och jag tycker faktiskt också att det är rätt häftigt ändå! Naturen är så fascinerande och också väldigt väldigt vacker. Det kan dröja länge innan vi får uppleva en vinter av det här slaget igen.

Bänken i hörnet i närheten av Konsum, där vi ibland sitter och äter glass på sommaren, är nu totalt gömd i ett snöberg som är flera meter högt. Barnen klättrar upp, rör vid den stora ekens grenar och åker kana nedför i en väldig fart. "Det här ska vi komma ihåg i sommar" säger vi till varandra. "I sommar när vi sitter här och svettas i bara klänning och sandaler".

Fast innan det är dags för det har vi en hel massa snöberg att bestiga och säkert en hel del snö kvar att skotta. Det är fint det med. Varm choklad i en snödriva är också gott!

Ska det verkligen vara så svårt?

2010-03-02T14:15:00.003+01:00

Ja, man kan ju undra? Varje dag tänker jag på något jag vill skriva om här på bloggen. Tankar som rör sig runt i huvudet, formuleringar som aldrig blir till ord på skärmen. Bilder som stannar i bildbiblioteket eller som aldrig ens blir tagna. Ska det verkligen vara så svårt? Tydligen. Så jag säger igen: jag utmanar mig själv att göra ett inlägg här varje dag. För jag vill ju det, men det är så lätt att jag inte prioriterar det bland allt annat som ska fixas och donas med i det här som är mitt liv. Men den där stunden av reflektion är ju egentligen lika viktig som att vika tvätt!

Bilden här ovan tog jag förra året. Blommande körsbärskvistar i fönstret! En påminnelse om att våren är på väg, trots allt. I dag knipsade jag kvistar igen och satte i samma vas. Jag fick pulsa genom snö som räckte högt över knäna för att ta mig till körsbärsträdet men solen sken och fåglarna kvittrade. Det är den 2 mars! Våren väntar nog bakom hörnet ändå.

Bröllopsdag!

2010-02-20T19:44:00.004+01:00

I dag är det precis ett år sedan vi gifte oss. En strålande, gnistrande och vacker vinterdag på alla sätt och vis. Jag har aldrig tyckt att det var viktigt att gifta sig. Vad skulle en ring på fingret och ett gemensamt efternamn göra för skillnad, liksom? Men det gör det! Jag blev förvånad själv över hur stort det faktiskt kändes, i dag för ett år sedan, när vi stod i stadshuset tillsammans med våra barn och sa Ja! till varandra. Det är fint att vara gift. Det är det verkligen. Jag är så lycklig över att just vi är Vi!

Om att stanna upp

2010-02-17T20:32:00.005+01:00

Vi tror ju ofta att det är de speciella händelserna som är de viktigaste i livet. Festen, helgen, semestern eller högtidsdagen. Vi planerar, drömmer, längtar efter och laddar för den där särskilda stunden när livet ska vara perfekt och vi bara ska njuta. Och visst är de viktiga! Fest och firande är kul och ofta precis så där ljuvligt som vi hoppas att det ska vara!

Men sen har vi ju de där vardagsstunderna också, som är minst lika viktiga och betydelsefulla. Och de är ju så många fler! Om vi bara stannar upp en liten stund och tittar oss omkring märker vi att de finns överallt, i stort och smått, stunderna av njutning och lycka. Vårt liv.

Ballongerna som ligger kvar efter födelsedagskalaset kan vara ännu roligare en gråmulen tisdagseftermiddag än på själva kalaset. Känslan av att svepa om sig morgonrocken när man kommer hem efter en dag på dagis och i den finna lugnet. Upptäckten att pastan går att trä på fingrarna så att fingrarna ser ut som långa häxnaglar. En perfekt sås till köttfärsbiffarna. Tillfredsställelsen i att komma i tid till jobbet utan att ha behövt springa dit en tidig morgon. Sucken av lättnad när tvååringen bara drar igång en halvhjärtad protest, mot en av alla dessa dagliga situationer som det måste protesteras om, och i stället börjar skratta och leka tittut under den alldeles för långa luggen.

En gång för många år sedan beklagade jag mig för en klok vän över att tiden bara rann iväg. "Varje kväll när jag ska sova tänker jag förvånat: är det verkligen kväll igen? Redan!" sa jag och min kloka vän svarade att "Testa att stanna upp lite då och då under dagen och sätt en flagga i just den stunden. På kvällen samlar du ihop flaggorna igen och då kommer du att märka att dagen innehållit så mycket". Och det funkar faktiskt! Hur man än väljer att märka stunden blir livet och dess innehåll så mycket mer påtagligt när man då och då stannar upp och gör en slags mental anteckning om vad som faktiskt är; här och nu. Alla de där små ögonblicken som annars bara hade försvunnit i en strid ström av minnen som aldrig fastnar och blir bestående.

En varm sommardag, långt innan jag hade det där samtalet med en vän, låg mamma och jag i solen på flotten i vattnet vid sommarstugan. Det kluckade lite av små vågor som slog mot träbrädorna underifrån. Kroppen var sval och våt av simturen dit och värmdes långsamt upp i solens värme. Om jag hade kikat lite skulle jag ha sett glittrande vatten, vårt "stora badberg" och grönska. En så vanlig, vardaglig och trygg syn som jag sett i hela mitt liv och som jag även nu kan se precis framför mig när jag sitter här vid datorn. Jag var nog ungefär tolv år. "Det här ska vi minnas på julafton" sa vi till varandra. Just då var livet så typiskt somrigt och alldeles alldeles perfekt.

Och bara för att vi sa så där, just den gången, minns jag fortfarande allting så tydligt. Vi har solat på den där flotten så många gånger både innan och efter men just den där stunden kommer jag aldrig att glömma. För att vi stannade upp och tog tillvara på det som var; just då och där. Vårt liv.

Fettisdagen

2010-02-16T21:26:00.003+01:00

Ett helt fat med hembakade gräddiga semlor, små och naggande goda, till eftermiddagsfikat. Vips, och så var de borta!

Till nappfén

2010-02-12T20:48:00.005+01:00

När man har fyllt fyra år då är det slut med napparna. Det finns ingen återvändo. Nappfén kommer och tar dom och ifall dom ligger i ett glas med vatten på köksbänken får man en guldpeng för varje napp. Det värsta är att nappfén tar napparna ändå, även om de inte ligger i ett glas, men då får man inga guldpengar. Tyvärr.

Det är inte lätt för en liten tjej som älskar sina nappar att sluta. Hon har helst haft flera stycken åt gången, samlat dem i olika väskor och haft dem i munnen väldigt mycket oftare än bara när hon ska sova. Vi har föreslagit några gånger senaste året att hon ska lägga napparna till nappfén (Lisa gav sina när hon var tre och ett halvt) men utan resultat. Vi beredde oss på några sömnlösa nätter och mycket gråt när det äntligen var dags.

Dagen efter sin födelsedag samlade vi tillsammans ihop alla nappar som gick att hitta. Hon fick välja glas och plockade en lång stund med napparna i burken tills hon slutligen vinkade hej-då till dem. Vi höll andan.

Lilltjejen däremot gick och lade sig och sov som en stock hela natten. Stormen vi befarat blev det ingenting med. Nu några dagar senare går det nappfria livet som en dans! Puh.

4 år!

2010-02-10T14:11:00.004+01:00

Jag utmanade ju mig själv för ett tag sedan att göra ett inlägg här varje dag. Fast nu kom livet emellan och det har varit en hel massa av det som syns på bilderna här ovan. Vi har en 4-åring i huset! En alldeles ljuvlig och stor liten 4-åring! Då får datorn stå tillbaka lite och det är helt okej.

Och så kom mina föräldrar hit ett par dagar och jag har inte slagit på datorn på kvällen utan i stället lagt mig i soffan med huvudet i mammas knä och så har hon strukit mig över håret. En lång stund varje kväll. Åh, vad jag behövde få känna den där känslan av att släppa allt och vara den som blir omhändertagen av sin mamma! Blir man någonsin för stor för sådant?

Jag kanske inte kommer att göra ett inlägg här varje dag men så ofta jag har möjlighet och så ofta som det känns meningsfullt. Jag tycker om att ha en plats att stanna upp vid en liten stund, reflektera över livet och formulera ord kring det. Ett alldeles vanligt liv fullt av vardagliga och speciella ögonblick. Precis som allas våra liv! Det är roligt att se att så många börjar hitta hit. Extra roligt är det när någon tar sig tid och skriver några ord i en kommentar, det gör mig glad!

Vi ses snart igen!

Un café s'il vous plaît!

2010-02-06T17:17:00.004+01:00

Jag hade såååå väldigt mycket hellre tagit en promenad genom Uzès gränder än kämpat med vagnen genom snömodden till Konsum idag. Så. Mycket. Hellre.

Supersura sunkmamman

2010-02-04T17:28:00.005+01:00

Så här kände jag mig hela eftermiddagen: ooaaaaahhhh, grrrrrr, moooorrrr, aaaaahhhhhhh!!! Trött på snön som det inte går att köra vagn i. Trött på ungar som inte klär på sig. Trött på ungar som retar varandra. Trött och trött på att aldrig bli piggare fast jag sovit massor. Inträngd i ett hörn.

Och då skriker jag. Och barnen skriker. På mig och på varann. Vi är en skrikfamilj!

Ska man se det positivt så är det ju bra att alla känslor är tillåtna hemma hos oss och vi sopar inte konflikter under mattan... Fast det negativa är ju att man kan bli så trött på allt skrik. Få ont i huvudet och bli ännu argare. Speciellt när någon annan skriker!

Men sen tog pappan med sig tjejerna och slängde sopor och handlade på Konsum. Jag tog äntligen en dusch och tvättade håret (tofsen jag satte upp mitt på huvudet i förrgår kväll har fått sitta kvar och bilda något slags rufstufsfrisyr som verkligen inte gör en gladare!) och hela tiden lekte Emil så fint med sina grejer i lekhörnan bredvid. Jag fick det lilla andrummet jag så väl behövde. Ibland kan det lilla verkligen vara så avgörande.

Ska vi leka?

2010-02-03T18:14:00.004+01:00

Det finns väl alltid saker man som förälder har dåligt samvete över. Ingen klarar allt och vi är nog många som ställer höga krav på oss själva som människor i allmänhet - och kanske som föräldrar i synnerhet. Ofta helt i onödan! Vi gör ju alla så gott vi kan och ofta räcker det så långt det behövs och mer därtill. Jag försöker att inte lida under samvetsoket utan se till det som är bra i stället och fokusera på det.

En sak jag är glad och stolt över är våra barns förmåga till kreativ och utforskande lek. De leker och leker och leker! De blir såklart osams ibland men allra mest leker de bara på och den ena leken leder till den andra. Jag hör hur de använder roller och händelser från något de sett på TV, läst eller upplevt och allt som oftast hör jag också mina egna ord i barnens mun - vilket kan göra mig både glad och ge mig en tankeställare!

Vi tillbringar mycket tid hemma. Tid som för barnen är helt fri att använda till lek, timme ut och timme in. Jag skulle ju kunna få dåligt samvete för att jag inte "drillar" mina barn och kör dem hit och dit till olika aktiviteter... Men jag tror att de faktiskt mår bra av all denna lektid hemma. Om de inte får leka nu när de är små när ska de då leka?

För sex år sedan

2010-02-02T13:49:00.004+01:00

Så länge sedan. Så mycket som har hänt. Så mycket känslor, kärlek, lycka och slit. Älskade unge! 6 år idag - så stor och så liten på samma gång. Så många dimensioner som ryms i en och samma lilla kropp.

Det är fantastiskt på så många plan att skapa liv och sätta barn till världen. Först går man där med sin växande mage; drömmer, planerar, oroas och längtar om vartannat. Sedan finns plötsligt ett litet barn där. En ny liten människa som, trots att man burit henne inom sig, är en egen liten individ att upptäcka och lära känna. Helt sin egen! Och så väl som man sedan känner sitt barn, den relationen går inte att skapa på något annat sätt. Den kommer ifrån att finnas där dag och natt i såväl skrik och skratt som i frustration och nyfiken upptäckarlust. Att finnas där och stötta, hindra, peka ut vägen och följa med - allt i en ständig bergochdalbana! Det är sannerligen inte alltid lätt men åh! det finns inte heller någonting som går upp emot att få vara där och dela sitt liv med ett litet barn.

Förlåt mig, jag är lite sentimental... Men det är en stor dag idag! En sexåring i huset. Sex år. Wow!

Kalas!

2010-01-31T21:57:00.005+01:00

Tårta, saft, kakor, sugrör, ballonger, lekar, fiskdamm, paket, musik och elva barn = ett perfekt födelsedagskalas för en blivande 6-åring! Lisa har lämnat prinsesstadiet bakom sig och det är numera bara "tuffa" grejer som gäller... Dukningen gick därför i svart, silver och grönt och till hennes stora lycka fanns bland annat polisgrejer, dinosaurier och skelettpennor i paketen!

På tisdag är det hennes riktiga födelsedag så då fortsätter firandet. Om en vecka har vi kalas igen (och då blir det minsann prinsesstema!) för vår blivande 4-åring... Det skiljer 2 år och sex dagar mellan systrarna - med tanke på att de hade samma beräknade födslodag är jag glad att det i alla fall är nästan en vecka mellan födelsedagarna! Mycket kalas blir det... Tur att jag tycker det är kul att baka tårta!

en lördagskväll

2010-01-30T20:14:00.005+01:00

Det fixas och donas här hemma, i morgon är det kalas för vår blivande 6-åring! Vi kör en hälsosam blandning av hembakat och köpt.

Nu är klockan strax efter åtta på lördagskvällen och jag är så trött att jag ska stupa i säng! Det har varit några nätter med ont om sömn... Åh, det glamorösa livet som småbarnsförälder!

Godnatt!

Popcorn framför TVn

2010-01-29T16:02:00.004+01:00

I ett annat liv hade jag inte haft en tanke på att ägna fredagskvällen åt att titta på Let´s Dance. Fast nu råkar det ju vara så att jag delar mitt liv med några som tycker att en stor skål med popcorn och gos i soffan är ett utmärkt sätt att tillbringa kvällen på...

Utsikten av att få vara uppe senare än den vanliga läggningstiden och kanske till och med somna med huvudet i mammas knä är också lockande. Att man ibland slocknar innan programmet ens börjat är smällar man får ta!

Hoppas nu bara att rätt person åker ut ikväll! Vi är stenhårda här hemma i soffan när vi bedömer dansprestationer och outfits... Nu laddar vi bara för att Melodifestivalen ska börja också!

I vår vita värld

2010-01-28T22:05:00.005+01:00

Det är inte klokt vad mycket snö vi har! Snö som är lätt att gräva i (okej, det var inte jag som gjorde morgonens stora skottning men ändå...) och rolig att leka i.

På gårdsplanen finns nu en rejäl snövall och barnen drogs direkt dit när vi gick ut idag. Vilken utsikt! Uppe på toppen är det lätt att känna sig som kung över hela stora snövärlden...

...när man ramlar och får snö i hela ansiktet är man dock inte så kaxig längre - snö innanför kragen svider! Fast det är ju som jag skrev igår, de där minnena av hur någonting känns, de etsar sig fast i kropp och själ. Jag är så glad att mina barn också kommer att bära med sig känslan av att tumla runt i snön, både den roliga och den svidande biten! Och värmen som sedan kommer åter när man sitter inne vid köksbordet med myskläder, rufsigt hår och en kopp varm saftsoppa - ja, det är kanske det bästa av allt!

En välling på kvällen

2010-01-27T18:34:00.006+01:00

Nu är det bara lillkillen i familjen som fortfarande dricker välling. Inte så ofta längre (när han var ca 1 år kunde han klämma flera flaskor per dygn + all annan vanlig mat i stora mängder!) men en välling innan sovdags på kvällen blir det alltid.

Jag brukar tänka på hur lite man egentligen minns från sina första år. Känslominnet är nog de starkaste och jag hoppas att våra stunder av lugn och närhet tillsammans blir någonting som för alltid etsas in i deras kropp och själ. Precis som jag minns lördagsmornarna i soffan med pappa när vi lyssnade på Kjell Höglund eller decembereftermiddagar med mamma i köket och doften av stearinljus och mandariner.

Det är de små ritualerna som bygger upp vardagslivet och som vi för alltid bär med oss. Känslan av att alltid vara omhuldade och betydelsefulla. De små stunderna mellan alla de där stora och till synes livsviktiga händelserna...

Nostalgitripp

2010-01-26T10:37:00.006+01:00

Det gäller att använda det man har och inte bara köpa nytt och nytt hela tiden, eller hur!

Så, även om den kanske är omodern, har den här gamla vinylspelaren med tillhörande stor skivsamling fått sin plats i sovrummet. Och det låter bra! Lite knastrigt ibland men det hör ju till... Nu kan vi njuta Valerie Carter eller Terry Callier på lördagsmorgonen.

Barnen väljer hellre min gamla The Pinks skiva och de älskar den lika mycket som jag gjorde när jag var sex år, nostalgitripp på hög nivå! "Sätta sik! Sätta sik!" ropar Emil och sen rockar han loss.

Ja, vad kan man säga när det är pappan i huset som har lärt dem att hoppa i sängen...

En liten spark där bak

2010-01-25T11:04:00.006+01:00

Så här ser det ut på mitt köksbord i dag. Det gör mig glad varje gång jag ser det! Ljusen brinner såklart inte hela tiden men varje gång vi ska äta tänds de - och får förhoppningsvis lysa tills måltiden är slut om ingen liten hinner blåsa ut dem först...

Jag har bestämt mig för att utsätta mig själv för en liten utmaning: från och med nu och en tid framåt ska jag göra ett inlägg här varje dag. Det kan bli allt ifrån en bild och några ord till längre inlägg men något nytt ska dyka upp här dagligen. Jag är Drottningen av "äh, jag tar det imorrn!", inte bara här på bloggen utan i många avseenden, och det är dags att abdikera från tronen. Alldeles för många saker stannar på idé- och tankestadiet för mig och det vill jag ändra på.

Jag älskar själv att läsa bloggar om vardagsliv och titta på fotografier som skildrar vardagslivet. Det behöver inte alls vara något märkvärdigt utan kan helt enkelt vara som i Simply Breakfast en bild av en frukost. Eller som på Habit där en bild sätts samman med några ord för att ge en glimt av det vardagliga livet och samtidigt på något sätt hylla det enkla och vackra och alldeles alldeles vanliga. Det ger mig inspiration till att själv bättre se, starkare uppleva och också uppskatta det vardagliga. Och nu ska jag ta mig i kragen och också visa det här!

Så, vi ses igen i morgon!

Vintersallad

2010-01-13T09:26:00.005+01:00

När det är så kallt ute som det har varit de senaste veckorna blir man ju inte direkt sugen på kylskåpskall isbergssallad, smaklösa tomater och vattnig gurka... Behovet av vitaminer och färg är däremot stort och då passar det perfekt med en ljummen sallad till maten!

Den här salladen kom till på ett sätt som är typiskt för hur jag lagar mat. Jag utgår ifrån en råvara som jag behöver (vill) använda och funderar sedan på 1) vad har vi för andra råvaror hemma? 2) vad är jag sugen på? 3) vad passar till? Sen slänger jag ihop något lite på en höft! Ibland blir det ingen höjdare men oftast faktiskt riktigt gott. Den här salladen var så god att jag var tvungen att göra den igen bara några dagar senare!

Jag utgick ifrån ett litet paket färska sockerärtor och kokade dem kort i vatten tillsammans med en morot hyvlad i strimlor med hjälp av potatisskalaren. Hällde av dessa i ett durkslag och smälte en klick smör i kastrullen. Pressade i en stor klyfta vitlök som fick fräsa lite och sedan rörde jag ned kikärtor (på burk och ordentligt sköljda) så att de blev varma och tog smak av smöret och vitlöken. Tills sist blandade jag alltihop i en skål med svartpeppar och flingsalt. Såååå gott!

Ris à la Malta

2010-01-08T16:42:00.011+01:00

Egentligen är väl Ris à la Malta kanske en klassisk julefterrätt men jag tycker det är ett perfekt mellanmål under hela vintern. Den här årstiden äter vi gärna hemlagad risgrynsgröt som ett lättare kvällsmål och av resterna kan man senare göra just Ris à la Malta till mellis!

Det finns såklart exakta recept att följa men jag jobbar oftast improviserat i köket. Om du är lite som jag kan du göra så här! Vispa ett par deciliter grädde ihop med vaniljsocker och nån matsked strösocker. Blanda sedan ned kall risgrynsgröt och rör ordentligt. Pressa ned saften av en apelsin och blanda om. Skär ett par apelsiner (eller mandariner eller blodapelsiner eller blanda!) och rör ned också dessa. Färdigt!

Vi gjorde Ris à la Malta på annandagens eftermiddag med resterna från julaftonslunchen. Julia hjälpte mig att blanda allt och som belöning fick hon såklart slicka sleven!

Och eftersom jag hade så roligt med min nya julklappskamera och knäppte måååånga kort bjöd hon på en ordentlig show med uppmaningen: "Mamma ta kort när jag gör så här också!"

Igen och igen och igen... Okej, inga problem!

Vitt, vitt, vitt

2010-01-07T16:41:00.003+01:00

Vilken vinter vi har! Snö i massor och solsken som får naturen att glittra och glimra. Väldans kallt är det ju också, men när det varit alltför kallt för att leka utomhus har man ju ändå kunnat njuta allt det vackra genom fönstret!

Det har gått nästan en månad sedan jag skrev här sist. Livet med tre små hemma på jullov är intensivt minst sagt. Vi har i alla fall för en gångs skull njutit av sovmornar(!) men den uppochnedvända dygnsrytmen har också inneburit minimalt med egentid på kvällarna.

Även om det ibland känns som att vi driver ett dagis här hemma och även om det vore skönt att få äta någon måltid utan att det klättras på stolarna, springs runt eller vrålskriks för att mamma råkade hälla upp mjölken fast "EMIIIIL KAAAAN!!!" så är det alldeles ljuvligt att ha de tre små omkring sig! Speciellt när de tre är helt inne i lek tillsammans. Det krävs inte så mycket heller för att göra dem glada, en snöhög att klättra på och hoppa ifrån till exempel.

För varje dag blir de större. Det är mitt mantra jag ibland har på repeat i huvudet för att hålla ut... Men det är också så det helt enkelt är. Dagen idag kommer aldrig igen. Nu är det nytt år, nya möjligheter och nya utmaningar väntar. Det ska bli spännande att se vad det här året bjuder på! Hej hopp - nu kör vi!

Ett kvarter fullt av julstämning

2009-12-08T19:04:00.006+01:00

Förra veckan tog vi flyget till Tyskland och julmarknad.

Det är något speciellt med de tyska julmarknaderna. De sätts upp till advent och står sedan där fram till jul. Det blir som ett helt litet kvarter fullt av julstämning! Matbodar, prylstånd och små pubar med rykande het glühwein och choklad med vispad grädde.

Barnen uppskattade kanske den klassiska karusellen eller ponnyridningen i den lilla manegen med julmusik mest. Jag tycker det allra bästa är dofterna som vilar över hela marknaden. Bränt socker, mandlar, kryddor, grillat kött och korvar.

Med halva släkten boendes i Tyskland åker vi regelbundet dit. Själva julen vill jag aldrig fira någon annanstans än hemma i vårt hus men en resa till Tyskland i adventstid är en fin tradition. Tyskland i adventstid är något alldeles särskilt!

Lycka är

2009-12-01T10:54:00.002+01:00

... att sitta med mjuk och gosig barnakropp i knät och bli matad med pepparkaka av liten trugande hand. Här och nu finns allt jag kunnat önska.

Första advent

2009-11-29T12:44:00.004+01:00

Det är första advent och solen skiner som en riktig vårdag. Jag har inte riktigt hunnit med, det känns som advent kom väldigt plötsligt!

Sent i går kväll kom i alla fall några adventsljusstakar upp i fönstren. Jag älskar verkligen de här enkla varianterna av elektriska ljusstakar! Förutom den i järnsmide och glasstenar som mamma och pappa har hemma så har jag aldrig hittat någon variant som känns finare än de här riktigt enkla, billiga och ickenytänkande adventsljusstakarna. Barnen var saliga när de kom upp i morse och tyckte det var så vackert! "Titta, lampa!"utropade Emil och sprang från fönster till fönster.

På förmiddagen åkte vi iväg och vaccinerade oss föräldrar så nu är vi alla i familjen skyddade mot den hemska influensan - som kanske inte blir så illa som befarat ändå... Efteråt fick Lisa prova sina allra första skridskor i ishallen och det gick riktigt bra! Nu sitter tjejerna och tittar på inspelade Lilla Melodifestivalen och jag kan inte annat än hålla med svenska vinnarbidraget Ulrik som sjunger om att han har en alldeles vanlig dag och att han har det bra! Det har jag.

Till middag ska jag prova att laga ugnsstekt butternutpumpa och kycklingfilé med apelsin-och-kanel-kryddning och till fikat har vi köpt julmust, lussebullar och pepparkakor. Lite lagom adventstema idag...

Ja, jag har en bra dag! Hoppas att du som läser det här har det också!

Ett hörn av köket

2009-11-24T16:00:00.003+01:00

Det finns inte så mycket tid till att sitta vid datorn just nu. Vi har en renoveringsperiod hemma vilket i praktiken innebär att Markus jobbar jämt - antingen borta på jobbet eller hemma med huset. Vilket ju lämnar mig att ta hand om allt som har med barn och hushållsarbete att göra.

Fint blir det i alla fall! Just nu är det listerna på nedervåningen som kommer på plats och målas. Fotografera är ju omöjligt i detta gråväder så här kommer i stället några gamla bilder på köket.

Samma hörn av rummet och hur det växt fram under renoveringen. Det fanns inget kök här tidigare utan det är byggt helt från grunden. Det vi hade att förhålla oss till var tre fönster och fyra dörrar men annars kunde vi fritt bestämma hur olika köksfunktioner skulle placeras. Det var färdigt till förra julen och jag är så nöjd med hur det blev!

Jag vet inte hur ofta jag kommer att skriva här närmaste tiden. Tankar och idéer skapas och frodas men det mesta av det förblir ogenomfört - såväl pysselprojekt som blogginlägg. Det känns frustrerande ibland men är bara att acceptera. Tankeplaneringen är ju trots allt halva nöjet så jag får väl njuta av den desto mer just nu!

Kika gärna in här igen eller prenumerera på min blogg genom Bloglovin (klicka på ikonen till höger) så ser du när jag skrivit något nytt. Det kan bli i morgon eller nästa vecka! Jag vill också passa på att säga tack till er som lämnar kommentarer, det är så roligt att läsa! Jag har sett att alla bloggare förhåller sig olika till kommentarer och jag har valt att inte besvara dem bland kommentarerna, om inte någon har frågat efter något specifikt, men vartenda ord ni skriver gör mig så glad! Tack för det.

Här och nu

2009-11-18T14:01:00.007+01:00

Ofta behövs det så lite. Buskar med "smällbär" bredvid en stor vattenpöl på vägen hem kan ge spännande samtal och experiment kring varför vissa grejer flyter medan andra sjunker till botten.

I vattenpölen kan man sedan hoppa runt, springa, stampa och sparka upp vatten så det stänker överallt. För det är roligt! Sedan kommer någon på att "smällbären" är mat till ankorna som bor här i havet och då ska ankorna matas, gullas med och räddas upp ur diverse knipor de stackars små liven hamnar i.

Och gissa vilka som kommer efter oss och absolut vill följa med hem när det är dags att gå? Ja, så vi fyller vagnen med låtsasankor och det sitter till och med några på cykelstyrena men hem kommer vi till slut. Och sen ägnar två små tjejer hela eftermiddagen åt lek med ankorna. De kupar händerna i luften och lyfter försiktigt försiktigt och man skulle ju kunna hävda att ankorna faktiskt inte finns "på riktigt". Fast varför det? I tjejernas värld finns de ju!

Ofta behövs det så lite. Det gäller bara att ibland stanna upp. Här och nu. Precis som barnen gör.

Mitt hem är min borg

2009-11-14T13:55:00.005+01:00

I dag är det sex år sedan vi fick nycklarna i handen till vårt hus. Det första och enda hus vi tittade på när vi beslutade att det var dags att köpa hus. "Ni kan väl lägga ett bud eller nåt", sa mäklaren i golfbyxor som avskedsfras efter visningen. Och det gjorde vi och pressade priset rejält eftersom ingen annan var intresserad - eller galen nog...

Flyttlasset gick en gråtråkig novemberdag och vårt pick och pack med udda prylar och grejer vi samlat på oss under studenttiden lastades in i stora Salen. Väldigt praktiskt att sedan kunna ta en kartong i taget och inte behöva kliva över ouppackade lådor och saker.

Vårt hus är ett gammalt rejält trähus som en gång i tiden byggdes som ett slags Folkets Hus i det lilla samhället. På 1960-talet såldes det sedan vidare till en familj där mannen inredde snickeri i den stora Salen där tidigare dans, teater och biograf bedrivits. De hade snickeri kvar där ända tills vi köpte det.

Huset består av tre huskroppar som sitter ihop. I den ena delen har det ursprungligen funnits några små lägenheter på övervåningen och kapprum, föreningskök och matsal på nedervåningen. I den andra delen fanns Scenen med en stor öppning ut mot Salen som alltså finns i mitten och binder samman alla huskroppar. De förra ägarna bodde på övervåningen där det tidigare funnits flera smålägenheter men som de gjort om till en stor lägenhet med två sovrum, vardagsrum, kök och badrum. Det var också där vi flyttade in till en början.

Varje ägare sätter ju sin prägel på ett hus och bygger kanske om för att det ska passa de egna behoven bättre. I vårt fall har den förre ägaren byggt om rejält och även om det var praktiskt och funktionellt för dem så var det väldigt långt ifrån hur vi tänkte oss att använda huset. Scendelen var tex helt ombyggd till små förrådsrum och plats för ett stort pelletssilo. Läktaren som överblickar Salen var igenspikad och en ny trapp byggd som gjorde det omöjligt att ha en passage från hallen ut i Salen.

När jag tittar på gamla bilder, eller helt enkelt minns hur huset var för sex år sedan, undrar jag faktiskt själv varför vi föll för det här huset! Men det var de vackra fönstrena, rymden och ljuset som strålade in på det gamla trägolvet i Salen som gjorde det. Huset hade potential. Nu har det gått sex år och vi har lagt massor med arbetstimmar på att grundligt renovera och skapa det hem som vi såg framför oss när vi var på visningen.

Här några "före-och-efter-bilder" från hallen på övervåningen:

Ovan hallen innanför balkongen som tidigare använts som kontor och som vi renoverade och har inrett till en lekhörna åt barnen. Nedan ett annat hörn av den inre hallen:

En hel del arbete finns kvar att göra men vi är på god väg att skapa vårt drömboende!

Hos oss just nu

2009-11-13T13:59:00.005+01:00

Så här ser det ut hemma hos oss just nu! Lister som sågas till och kommer på plats runt golv och fönster i Salen. Äntligen!

Hela landskap som växer fram där små grodor och andra plastfigurer bor. Alltmedan tjejernas rum blir svårare och svårare att ta sig fram i...

Och så "Titta taaato!"... Traktorfilmer på youtube som rullar samtidigt som jag surfar runt och kikar på bloggar och annat. Emil delar visst sin fascination över traktorer med många många fler - det finns såååå många hemvideor med traktorer i alla tänkbara former. Jag hade ingen aning. Tänk vilka nya världar som öppnar sig genom barnen!

I stormens öga

2009-11-12T15:24:00.006+01:00

Vi är kvar i sjukstugebubblan. Trodde att Julia skulle klara sig men hon hostar nu ikapp med de andra och har haft feber ett par dagar.

Det händer ofta, när det blir för intensivt med barnen, att jag känner mig alldeles trängd och instängd. Frustrationen bara stiger i halsen och jag blir en skrikmamma med noll tålamod. Paradoxalt nog är jag nu hur lugn och tillfreds som helst. Efter att i över en veckas tid haft minst ett barn på mig, runt mig, bredvid mig, i knät eller ropandes på mig borde frustrationen bokstavligt talat spruta ur munnen! Speciellt eftersom Markus sedan ett par dagar är tillbaka i jobbruschen och jag tar hand om barnen i stort sett ensam dag som natt.

Men det är som att vi går in i en annan sorts andning. Det enda som finns och det enda som är viktigt är vi. Att vara nära, tillsammans, kramas och bara vara. Vi sover oftare, om än lite mer upphackat. Tänker inte att vi ska göra eller hinna så mycket. Och så ännu en paradox; vi har hunnit flera saker som inte blivit av tidigare. Bullarna blev bakade och nu sitter lister uppe i alla de rum som var färdigrenoverade för snart ett år sedan men som ännu inte fått sista finslipningen. Nu är det på gång!

När jag får en stund över, som nu när jag skriver det här och de två minsta barnen sover, vet jag knappt vad jag ska göra. Allt som står på den mentala "måste-göra-listan" är som bortblåst. Fast jag antar att det alltid finns en hög tvätt att ta itu med eller några golv att dammsuga...

I sjukstugan

2009-11-09T19:51:00.009+01:00

Nu går vi in på sjunde dygnet med sjukstuga här hemma. Och nej, det är inte svininfluensan!

I onsdags kväll åkte jag snabbt in med Lisa till jourmottagningen efter att hon helt plötsligt, efter ett dygns feber, började hosta starkt, ihåligt och "skällande". Hon satt i mitt knä och gosade och tappade i princip nästan rösten på bara några minuter. Kikhosta var diagnosen enligt läkaren och vi åkte hem med antibiotika och bamseklistermärken.

I torsdags blev sen Julia blank på ögonen och varm i pannan men hon klarade sig genom att sova extra mycket och var pigg som en lärka hela helgen. Sent i lördags kväll var det Emils tur. Han hade haft feber och lite hosta under dagen men plötsligt var febern uppe i över 40° och han började hosta hårt, kippade efter luft och hulkade som att han ville kräkas utan att det kom något. Jag trodde ärligt talat att han skulle kvävas och dö. Vi har över en halvtimmes bilfärd till sjukhuset så vi ringde direkt till ambulansen som finns på närmare håll. De kom på en gång men redan på vägen in andades han mycket lugnare.

Falsk krupp var Emils diagnos. Med 10 kortisontabletter vidgades luftrören fint och han kunde andas igen. Läkaren verkade tveksam till att det verkligen var kikhosta Lisa hade och jag bad honom att se efter vad som stod i hennes journal. Det gjorde honom inte mer övertygad. Ibland får jag en känsla av att läkare gissar sig fram och den ene säger något som den andre anser vara helt fel och vice versa. Och mitt emellan står man själv och bara önskar att ens barn ska må bra och bli frisk! Hur som helst så mår de bättre nu. Hostattackerna blir färre och färre och bara Emil har fortfarande lite feber.

Vi har befunnit oss i något av en bubbla här hemma! Som tur är har Markus haft helt lediga dagar i sitt oregelbundna jobbschema så vi har varit två vuxna hemma. På kvällen när barnen somnat har vi plockat fram thé, vin, choklad, nötter, stinkande ostar och oliver och myst tillsammans medan vi sett avsnitt efter avsnitt av Desperate Housewives.

Visst är det tur att vi har fredag hela veckan så vi kan ha fredagsmys varenda dag!

Årets första snö

2009-11-06T18:55:00.005+01:00

Häromdagen kom årets första snö. Det var väl mest snöblandat regn egentligen men ändå så pass ihärdigt att ett tunt vitt täcke stannade kvar på marken.

En miniatursnögubbe fick vi i alla fall till som tog plats på trappen!

I dag ligger där bara en våt mössa och halsduk. Men det är helt okej. Jag väntar gärna på snön tills Lucia!

Kanske världens bästa leksak

2009-11-03T13:10:00.006+01:00

Om jag bara fick välja en enda leksak barnen skulle ha hemma väljer jag definitivt duplo. Fina färger, kreativa möjligheter och i princip outslitliga.

Vi har en stor korg duplo i köket och här leks och byggs det dagligen av såväl små som lite större barn. Vanligt lego kommer så småningom också att få sin plats här hemma men ännu så länge är alla nöjda med duplot. Favoritbygget just nu är hus och städer.

Och ibland kan man få höra ljuvliga samtal systrar emellan medan de bygger:

- Rött är sött! Grönt är skönt och gult är fult! Gult är fult!

- Okej, då tar vi inte gult...

Hur vi lagar mat

2009-10-26T20:37:00.004+01:00

Jag tror att jag nämnt det förut; att jag sällan är ensam och i lugn och ro kan röra i grytorna när det är dags för matlagning i familjen Fredag. Oftast finns minst en och flera ungar på pallar och stolar vid köksbänken och framför spisen. Det händer ju såklart att de är fullt nöjda med uppgiften att diska små skålar och tar uppgiften på så stort allvar att diskningen tar lika lång tid som matlagningen.

Eller att de helt enkelt drar igång ett eget uppslukande projekt som involverar att kavla disktrasan med alla kavlar som finns i skåpet.

Såna gånger får jag ju faktiskt laga maten alldeles själv och hinner till och med att fotografera! Andra gånger har jag fått flytta ned matlagningen på golvnivå och skala potatis och rotfrukter i en balja på golvet för att överhuvudtaget få till en måltid. Det skulle ju vara roligt att ha kort på men det känns rätt omöjligt i stunden! Pannkaksstekningen i fredagskväll med fem upptrissade hjälpredor i åldrarna 1 -6 år var också en upplevelse i särklass... En fick ansvara för smöret i stekpannorna, en annan höll i måttet medan en tredje hällde mjöl, en hjälpte till att vispa grädde och ingen brände sig och alla äggen kom (nästan) rätt i skålen. Puh. Jag var helt slut när det var dags att äta.

Andra gånger är inte tålamodet lika på topp och jag hör mig själv säga saker som: Ja, men ge Emil den där godisklubban nu och sitt still i hörnet där borta så att jag kan laga mat!! Emil är 1 år och borde väl kanske inte ens äta godisklubbor och speciellt inte innan maten men ibland har nöden ingen lag!

Jag märker ju ändå att det ger mycket att låta barnen vara med i köket så mycket de själva vill. Och tur är väl det för jag har nog inget val! Många gånger är det ju en bra hjälp att ett barn kan fixa en sallad eller skala morötterna. De vet ju också mycket om mat och råvaror och är inte alls främmande för att smaka och prova på vilket är jätteroligt när man gillar mat så mycket som jag!

En annan sak jag har märkt är att när man låter barnen vara med och hjälpa till på riktigt när de kommer och gnäller och hänger kring benen är att de då är med en stund och sedan liksom blir lugna nog att greja vidare med något på egen hand. Utan gnäll. Det är som att deras behov av att få lära, få närhet och hjälpa till blivit tillgodosett.

Och förhoppningsvis, om intresset håller i sig, har jag många goda middagar att se fram emot då de kan fixa allting själva!

Mellis en höstig dag

2009-10-25T18:39:00.003+01:00

Så här i äppeltider är det perfekt med ett enkelt fixat äppelmos till mellanmål en ruggig höstdag. Går snabbt att få på bordet, värmer kalla händer och magar och känns helt rätt när man vill laga säsongsbetonat!

Skala, kärna ur och klyfta några äpplen som får koka tillsammans med lite vatten tills det mjuknar. Det tar bara några minuter. Kör med mixerstaven om det ska vara riktigt finfördelat och smaka sedan av med kanel, vaniljsocker och yttepyttelite vanligt socker. Servera med mjölk och smulat knäckebröd på toppen. Gott!

Visst är det ovanligt blött ute just nu? Det känns som att hela naturen är alldeles genomvåt trots att det egentligen inte regnar så mycket. Allt är bara blött ändå. Vi försöker ta oss ut en stund varje dag men det känns inte vare sig speciellt inspirerande eller uppfriskande. Helst kurar vi inne. Nu är det söndag kväll och alla barnen sover djupt trots att klockan inte ens är sju (jag älskar tidsomställningen!) Dags för mig att krypa upp i soffan med lite thé...

Vimpel och badrumsmatta

2009-10-16T20:41:00.005+02:00

Det har blivit några små stunder vid symaskinen på sistone som bland annat har gett oss en vimpel till fönstret i trappen

och en lite roligare badrumsmatta!

Det är ju väldigt poppis med vimplar just nu så det var kul att göra en egen variant av det. Fönstret i trappen väntar på att bli ommålat så jag har ingen lust att lägga nån större krut på gardinuppsättningar där, så en enkel vimpel var perfekt. Och den här vimpeln är verkligen enklast tänkbara! Trianglar av tyg som jag klippt med sicksacksax och sytt fast på ett band som jag sedan satt upp med häftstift direkt på väggen. Det kan inte bli enklare! Och fönstret i trappen blev så mycket finare.

Badrumsmattan var en vanlig vit matta som blev lite roligare med några tygbitar fastsydda på fram- och baksida. Det var ju inget fel på den innan men den gjorde mig ju inte direkt glad när jag steg ut ur duschen på morgonen. En tråkig matta en tråkig grå morgon, liksom...

Nu däremot! Mycket bättre. Och allt som kan få mig lite piggare på morgonen mottages tacksamt just nu. Tur att man kan glädjas åt det lilla för då har man mycket att glädjas åt!

Och med den slitna klyschan önskar jag dig som läser här en riktigt skön hösthelg med mycket små och stora saker att glädjas åt! Nu ska jag krypa upp i soffan med en kopp thé och filmen Coco Chanel och längta till Paris. Fredagsmys kallas det visst...

Vi ses!

Det ena leder till det andra

2009-10-15T10:15:00.004+02:00

En påse satsumas på köksbänken...

... gjorde det omöjligt att motstå suget efter mjuk pepparkaka!

En fika senare är mer än halva kakan borta och skålen med satsumas tom. Vad säger man? Vi gillar fika!

Lycka är...

2009-10-06T08:38:00.003+02:00

... att en tidig måndagskväll få laga mat alldeles ensam medan pappan och barnen leker och krattar löv i trädgården. Bara jag, mina tankar och goda dofter och smaker som växer fram.

Lycka är också att få duka bordet och tända ljus. Lägga upp potatismoset i en fin karott och strö persilja över.

Den allra största lyckan är ändå att sedan få ropa in alla rödkindade barn och samlas kring middagsbordet.

Alla tillsammans. Det gillar jag!

Syskonkärlek

2009-10-04T15:50:00.004+02:00

I den här bloggens ambition att sätta fokus på det vackra i livet väljer jag att titta lite extra på den här bilden idag...

Syskonkärlek när den är som bäst!

Det har varit några tuffa dagar här hemma. Markus har varit borta mycket på jobb och jag har kört hela racet själv. Fyra starka viljor som ska samsas, få sina behov tillfredsställda och önskningar uppfyllda är ju en ekvation som helt enkelt inte går ihop. Ibland får man bara lägga allt åt sidan, släppa planerna man gjort och följa med dit stormvågorna för en.

Och än en gång lär jag mig att jag är den där ringen som alla andra ringar sprids ifrån. När jag lugnar mig och stillar sinnet sprids det nya ringar och vi kommer i balans igen. Då blir faktiskt en del av de där planerna jag hade verklighet och vi kan ta en fin promenad bland höstlöven, fika och handla fingervantar utan att någon blir arg en endaste gång!

Men de där bullarna jag hade tänkt baka idag på kanelbullens dag blir det inget av med. Ingredienserna finns hemma men de får ligga kvar, orörda. Kanske har jag lust i morgon, kanske aldrig. Och det är okej!

Effektiv eller inte

2009-09-30T14:31:00.000+02:00

Många föräldrar vittnar om att de blivit så effektiva sedan de fått barn. Jag önskar att jag kunde säga det samma!

Jag tycker tvärtom att jag blivit mer ineffektiv och jag tror det hänger ihop med det som jag skrev förut, känslan av att inte längre bestämmer över min egen tid. Eftersom jag inte vet om det jag har tänkt göra går att slutföra, eller ens påbörjas, innan jag behövs någon annanstans så struntar jag i det.

Jag försöker bli bättre på att ta vara på de där stunderna som ändå dyker upp. Det går ju inte att vänta på timmar i sträck av orörd tid (då får jag vänta flera år!) så det gäller att ta tillvara på de där småstunderna som trots allt ändå finns. Att ha små projekt som går fort att göra eller större grejer som går att enkelt ta fram och stoppa undan.

Jag har länge tänkt att jag vill få tid till att sy. Många idéer finns i mitt huvud men ytterst få har blivit verklighet i brist på de där timmarna av oavbruten sytid då jag kan hänge mig åt olika projekt. Nu har jag i alla fall kommit ett steg på vägen genom att ordna en syhörna i vårt stora rum där vi ofta är.

Här har jag tygerna och tillbehören nära till hands och det blir lätt att gå från tanke till handling. Barnen kan leka och greja med sitt samtidigt som jag kan sy en stund när allt flyter på, för att avbryta när det behövs och fortsätta senare.

Jag har inte timmar med oavbruten tid - däremot en hel massa kvartar som jag kan fylla med små projekt. Det kanske är det som alla föräldrar som vittnar om sin ökade effektivitet redan kommit på!

Bloglovin

2009-09-30T12:18:00.002+02:00

Förresten! Följ min blogg med bloglovin! Ett ganska bra sätt att hålla koll på när bloggar man vill följa uppdateras.

Livet rullar på

2009-09-28T14:26:00.005+02:00

Nu har det gått nästan en vecka sedan jag skrev någonting här. Livet rullar på för fullt och jag har inte haft mycket tid till att sitta vid datorn och inte heller haft någon ro att formulera mina tankar.

Men det är bra saker som händer! Ofta har vi fler barn än våra här hemma. Mycket lek och mycket hålla koll! Vi har också ägnat en hel del tid åt att städa, sortera och fixa i ordning här hemma vilket är jätteskönt! Nu går det att komma in i förrådet igen...

I fredags hade jag och tjejerna en jättemysig dag då vi åkte till Stockholm och Junibacken där vi också träffade två av mina kompisar (som är gudmor till varsin av tjejerna). Vilket underbart ställe Junibacken är! Vi lyckades pricka in att se Pippiföreställningen två gånger och tjejerna citerar nu Dunderkarlsson och Blom i mun på varandra... Dit ska vi absolut åka tillbaka.

Och visst är naturen alldeles fantastisk just nu! Ständigt i förändring med den ena färgen vackrare än den andra. Jag njuter för fullt! Hoppas att du också gör det...

Ny kraft

2009-09-22T13:31:00.004+02:00

Åh, vad jag älskar den här tiden på året! Fortfarande är det mesta grönt men här och där sticker riktiga färgexplosioner fram som utropstecken i naturen. Knalligaste rött och guldigaste gult ger ny kraft och gör mig glad!

Idag hade jag en stund för mig själv på biblioteket. Strosade bland hyllorna och valde några inspirerande böcker om lapptäcken och några intressanta böcker om trotsande barn. Med en kaffe efteråt på cafét bredvid var det också precis vad jag behövde för att ge mig ytterligare kraft och göra mig glad!

Den kraften ska jag använda mig av nu och försöka bringa lite ordning i kaoset som skapats här hemma. Just nu ligger det prylar precis överallt. Inte speciellt inspirerande...

Att finnas där

2009-09-18T15:29:00.005+02:00

Tigerkaka, vaniljglass och hallonsylt från sommarens självplockaräventyr (som avslutades med ett hejdundrande ösregn!) till eftermiddagsfikat är fredagslyx för små flickor. Och deras mamma!

Jag förstod på kommentarerna till förra inlägget att jag knappast är ensam om mina blandade känslor av att ständigt vara behövd. Det hade jag inte trott heller - även om det i de värsta stunderna är lätt att tänka att "det är bara jag som har det så här!"... Att aldrig få vara riktigt ifred är nog en del av föräldraskapet som är ofrånkomligt, man har ständigt sina små omkring sig!

Men det man också får uppleva i den här symbiosen är ju också den fantastiska känslan av att jag - bara genom att finnas där - kan vara allt för en annan människa. Att kunna lugna ett förtvivlat barn bara genom att visa sig, krama och helt enkelt finnas där. Det är en fantastisk känsla.

Vi har haft mycket sådant sista tiden med en liten kille med seperationsångest som inte längre vill sova själv i sin säng. Helt förtvivlat skriker han inifrån sitt rum och gråter så han hulkar. Den lättnad som kommer över honom då jag bär över honom till vår säng är obeskrivlig.

Tänk ibland är det fullt tillräckligt att bara vara lilla jag...

Bestämma över sin egen tid

2009-09-16T14:21:00.012+02:00

En av de svårare grejer med att vara förälder tycker jag är att man helt plötsligt själv inte längre bestämmer över sin tid. Andras behov kommer före och deras behov ska uppfyllas nu. Kanske är det här något som är typiskt just för de första åren i ett barns liv? Jag vet ju inte eftersom alla mina barn fortfarande är i förskoleåldern.

Jag hoppas i alla fall att det lättar lite allteftersom de blir större. Behovet av att finnas där och stötta, hjälpa till och reda ut svårigheter kommer säkerligen att finnas kvar men inte så på sekunden nu att man måste släppa allt man har för händerna. Ingen liten kille som står högst upp i trappen och ropar på hjälp för att komma ner, samtidigt som den ena storasystern skriker för att hon är färdig på toaletten och den andra systern är så frustrerad att tårarna sprutar för att hon inte klarar att knäppa Barbiekjolen och jag måste hjälpa henne nu. Och så maten som kokar på spisen och telefonen som ringer.

Det är ju inte alltid det är så där kaotiskt! Men ibland. Och man vet aldrig när kaoset brakar loss. Det går liksom inte att först få dricka sitt morgonkaffe, duscha, klä på sig och sen är man redo att möta dagens utmaningar. Nej, det kan sätta igång redan halv sex fast väckarklockan inte ringer förrän kvart över... Eller precis i den där stunden när man hällt upp en mugg nybryggt kaffe. Och det går liksom inte att säga "vänta en liten stund, ge mig en kvart och sen kommer jag!".

Det är inte så att det är själva kaoset jag tycker är så jobbigt. Inte heller att barnen kräver att jag finns där för att fylla deras behov. Det är mer känslan av att inte styra över mitt eget liv som jag kan tycka är riktigt riktigt jobbig ibland. Känslan av att inte ens få tänka klart mina tankar innan jag måste flytta fokus till en annan människa.

Bilderna förresten, har ju inget direkt med inlägget att göra, men är en fin påminnelse om hur rikt livet också är med dessa små som lever så helt i nuet! Att vara med dem där på sekunden nu och känna alla känslor så intensivt är också en gåva som man ibland måste träna på att kunna ta emot.

Bilderna är tagna i somras i Majas fina trädgård vid Sofiero slott i Helsingborg. Ett jättefint utflyktsmål för både stora och små!

Lagat med kärlek

2009-09-14T15:49:00.005+02:00

Jag lagar nog ungefär 99,9% av maten i vårt hushåll. Minst. Det är helt okej, jag älskar att laga mat! Men då och då är det underbart att få bli bjuden på den rätt som ingen annan kan laga lika ljuvligt gott som min Markus!

Panerad och flamberad camembert med kvittengelé och grönsallad. Helt perfekt en sommarkväll med ett glas mousserande vin till! När jag ser den bilden längtar jag lika mycket efter ljumma sommarkvällar som efter camembert...

Fast allra mest längtar jag efter kocken själv och vår lilla Julia! De har nämligen varit borta i snart en vecka på egna äventyr till Tyskland och farmor. I kväll kommer de äntligen hem och jag längtar efter att ha flocken samlad igen... och efter att få höra om alla deras äventyr såklart!

Till middag ikväll? Korv stroganoff och spagetti! Inte lika lyxigt men lagat med kärlek en helt vanlig måndagskväll. Det är fint det med.

Höstbakelser

2009-09-12T17:50:00.002+02:00

Vi har tyvärr inga egna äppelträd men nu går det åtminstone att handla fina svenska äpplen i mataffären. De är ju goda att äta som de är men om man vill förgylla eftermiddagsfikat med något extra smaskens kan man lätt göra goda smördegsbakelser med äpplena. Och det vill man!

Dela ett ark smördeg i tre delar och kavla varje del så den blir mer kvadratiskt. Ta ett runt mått (glas, burklock eller vad som passar) och stansa ut en rundel i mitten men lämna en kant på ca 1 cm runtom. Stansa inte helt igenom degen men gör en klar markering så kommer smördegen att höja sig fint utanför rundeln. Skär goda äpplen i tunna klyftor och hacka en näve hasselnötter. Lägg ut äppelklyftorna i rundeln (det blir som en stor hög) och strössla över nöthacket. Dofta över rejält med kanel och lite socker och pensla kanterna med uppvispat ägg. Grädda i 200°c ungefär 10 minuter tills bakelserna fått fin färg. Sila över lite florsocker och voilà! Färdigt att njutas!

Skapa med barn

2009-09-10T09:39:00.003+02:00

Jag älskar att tjejerna äntligen har kommit upp i en ålder då de drar i gång projekt på egen hand. De får en idé och letar upp material och klipper, klistrar och skapar självständigt utan att jag varken behöver vara drivande eller slutföra projektet. Det är helt underbart! Det möjliggör också så mycket fler skapande projekt när vi kan jobba bredvid varandra, jag med mitt och de med sitt och alla är glada. Det har jag längtat efter. I somras började vi brodera tillsammans.

Broderi är inget jag själv ägnat mig åt så mycket tidigare men det är jätteroligt när man väl kommer igång! Jag har helt enkelt tagit ett glesvävt linnetyg och spänt fast i en sybåge och sedan är det fritt fram för fantasin att skapa någonting. I ett glesvävt tyg kan man till och med använda en trubbig nål om man oroar sig för att barnet ska sticka sig.

Vi använder framförallt knappar, pärlor och broderigarner i olika färger och jag har blivit glatt överraskad över hur bra de själva, med lite hjälp, kan sy och skapa. Till och med Julia, som är 3 år, klarar av att sy fast en knapp när jag håller lite i sybågen. Något som verkligen underlättar är att knyta fast tråden vid nålen så att man slipper eländet med att hela tiden trä på den...

Och jag själv är bevis på att man absolut inte behöver vara expert på broderi för att göra det här tillsammans med barnen. Några enkla stygn, lite garn, några fina knappar och pärlor och sen är det bara att experimentera!

I dockornas värld

2009-09-09T14:13:00.012+02:00

Intensiv docklek pågår här hemma! Det passar onekligen bra med sådan inomhuslek när små näsor rinner.

Jag tror knappast att vi är den enda familjen som drabbats av förkylningar så här i början på hösten! Det är bara att gilla läget, små barn ska ju vara sjuka 10-12 gånger om året för att stärka immunförsvaret...

I böljan blå

2009-09-07T17:56:00.008+02:00

Jag sitter på badrumsgolvet och tittar på lillkillen som badar i sin blå badbalja. Jag undrar hur många gånger jag suttit där egentligen, på exakt samma plats, med ryggen lutad mot badrumsskåpet.

Med tre barn som kommit tätt och inget badkar i det pyttelilla badrummet har badbaljan aldrig ställts undan. Varje dag har det badats i den här helt outslitliga baljan! I perioder har det varit en liten bebis som man fått hålla och varsamt tvätta. Oftare än vad som egentligen är rimligt har två barn badat tillsammans...

När jag ser barnen så här slår det mig alltid hur lika de är; samma hår, hud, kroppsform och kroppsspråk. Och ändå så helt unika och egna.

Jag antar att den dagen då det faktiskt verkligen är dags att ställa undan badbaljan kommer att vara en riktig milstolpe i vårt familjeliv. Dagen då småbarnsåren är över, liksom.

Som en ledig morgon ska vara

2009-09-04T10:29:00.006+02:00

En ledig morgon hemma när regnet smattrar mot fönsterrutorna tillbringar jag gärna så här:

Ibland flyter allt bara perfekt. Då kan jag njuta en inredningstidning och kaffe framför sprakande brasa medan lillkillen leker med duplo i köket bredvid och tjejerna sitter och pysslar prinsesskronor helt på egen hand.

Det gäller att ta vara på de där tillfällena när de dyker upp. Man vet aldrig när det blir igen.

Säsong för soppa

2009-09-03T19:54:00.005+02:00

Det är inte speciellt svårt att äta säsongsbetonat om man helt enkelt lagar det man är sugen på! En regnig eftermiddag i början av hösten känns det helt naturligt med soppa och hembakat bröd.

Potatis- och purjolökssoppa ("gröna soppan") är en favorit hemma hos oss som barnen gärna äter. Jag kokar potatisskivor, purjolök (ibland också någon gul lök) och 1-2 dl röda linser i grönsaksbuljong. Linserna gör soppan lite mer mättande men märks inte alls när soppan är klar. Efter ca 10 minuter häller jag i en skvätt mjölk/grädde/creme fraiche, doftar över malen vitpeppar (grymt underskattad krydda!) och mixar den slät med mixerstav. Det blir en god, tjock och värmande soppa som går supersnabbt att få på bordet!

Säsongen för soppor och grytor är definitivt här. Yes!

Hemmets hjärta

2009-09-01T15:11:00.004+02:00

Köket är verkligen ett favoritrum i vårt hus. Speciellt i det här hörnet, mellan spis och diskbänk, tillbringar jag väldigt mycket tid.

Jag älskar att laga mat och baka, det är helt klart det av alla hushållssysslor jag gör helst. Vad sa du? Stora tvättberg? Dammsugaren övergiven i ett hörn? Skor och grus i en enda röra i hallen? Ja men visst, klart att vi ska baka något gott till fikat!

Det är i köket mycket av min kreativitet fått sitt utlopp under flera år hemma med små barn. Mat måste ändå lagas, bäst att göra något roligt av det! Hemma hos oss är det inte fråga om att försöka få barnen att hjälpa till och locka in dem till att vara delaktiga. Problemet är snarare att själv få plats vid köksbänken...

Upp och ner och fram och tillbaks

2009-08-29T16:05:00.005+02:00

Vissa dagar vill man mest att de ska ta slut. Dagar med motvind i seglen och fotboja runt vristen. Dagar då inte ens kaffe hjälper för att få igång en trött mamma. Andra dagar vill man ju aldrig ska ta slut. Sommardagar vid havet i Kivik på Österlen till exempel.

Fast ja just ja... Några minuter efter att de här harmoniska bilderna togs bröt tjejerna mot den överenskomna regeln om hur långt iväg de fick gå och mamman blev arg och bestämde att det var dags att åka hem. Direkt.

Upp och ner och fram och tillbaks går det i livet som småbarnsförälder. Fortfarande några timmar kvar innan den här dagen faktiskt är slut. Det hinner nog gå både upp och ner och fram och tillbaks några varv till innan dess!

Favoritfåtöljer

2009-08-27T15:46:00.004+02:00

En annan favoritplats här hemma är fåtöljerna vid kaminen. Det här är - till skillnad från soffan i förra inlägget - en plats där jag ofta är eftersom det verkligen ligger mitt i huset i ett rum där vi ofta och gärna är.

Med tanke på hösten som närmar sig kommer vi definitivt att vara här ännu mer när behovet av att tända brasa och mysa inomhus blir allt större. Jag har laddat med filtar och kuddar överallt så vi lär klara vilken höststorm som helst!

I veckan köpte jag en bukett blommor på torget som jag hoppas ska få stå kvar. Hittills har bordet mest använts som lekplats och klätterställning (hrrrm) men jag tycker det är dags att återerövra lite ytor för vackra saker. Ljusstakar känns dock fortfarande som överkurs...

Fyndade kuddar

2009-08-25T09:16:00.007+02:00

Helgen som var bjöd på lyckade loppisfynd både lördag och söndag. Det går i perioder hur kul jag tycker det är att besöka loppisar. Ja, det går faktiskt i perioder överhuvudtaget hur kul jag tycker det är med prylar. Länge var jag mätt på det och tyckte att vi hade grejer överallt hemma. I somras smög sig intresset på igen och framförallt lusten att leta gammalt, bortglömt och udda.

Det jag blev gladast för i helgen var en stor hög med udda örngott i olika fina mönster och färger. 5 kr styck, det kallar jag fynd! Jag använde några av dem för att mysa till det lite i en säng/soffa som står i en nisch ovanför trappen vid gästrummen.

Här samlar vi tidningar vi vill spara sorterade i tidsskriftssamlare på en hylla. Perfekt för en mysig läsestund! Det här är egentligen en av mina favoritplatser hemma men det blir alltför sällan av att jag verkligen sitter här eftersom det ligger lite avsides. Det kommer säkerligen att bli oftare när barnen blivit lite större och faktiskt inte har lust att hänga med mig hela tiden!

Jag tror förresten att jag framöver ska visa några fler favoritplatser här hemma. Välkommen tillbaka!

Pannkakor som i Amerika

2009-08-24T09:55:00.007+02:00

Senaste åren har jag stekt fler pannkakor än jag vågar räkna efter. "Pannkakor!" är standardsvaret när jag undrar vad barnen vill ha till lunch eller middag. Ibland gör jag dem till viljes men det finns gränser för hur mycket pannkaka man egentligen har lust att stoppa i sig. Det var dags att tänka lite nytt!

Vår snälla granne har buskar med stora amerikanska blåbär och delar frikostigt med sig till oss. Amerikanska pannkakor har jag aldrig provat att göra eftersom jag fått för mig att det var lite bökigt. Så fel man kan ha! Det var helt enkelt hur lätt som helst. Efter att ha googlat lite recept gjorde jag så här:

I en bunke blandade jag ihop 2,5 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver, 0,5 tsk salt och 2 msk socker. I en kastrull smälte jag 2 msk smör och blandade sedan i 2,5 dl mjölk och 1 ägg och vispade alltihop kraftigt för hand. Slutligen rörde jag ned vätskan från kastrullen i bunken och blandade om.

Jag stekte pannkakorna tre åt gången i en stekpanna modell lite större. Trixet är att vänta tills man ser att det blir små hål uppepå i smeten, då är det dags att vända! Som sagt, hur enkelt som helst!

Man måste ju inte ha de amerikanska bären utan kan ta hederliga svenska (som faktiskt är snäppet godare!) eller andra bär. Fast det var ju onekligen mysigt att tassa ut i det daggvåta gräset och fylla en skål - fort gick det också eftersom de är så stora! Lönnsirap, däremot, det är ett måste. Enjoy!

Barn och konst

2009-08-21T19:57:00.006+02:00

När Lisa fyllde 1 år fick hon en bok för barn om konstnären Frida Kahlos liv. Då var hon lite väl liten för att förstå men i tre-årsåldern blev det en av hennes favoritböcker. I somras hittade vi en tjock "riktig" bok på biblioteket som skildrar Kahlos konstnärsskap. Den har Lisa ägnat ett antal timmar i sommar åt att noga studera!

Frida Kahlos liv var tragiskt och olyckligt på många sätt och det återspeglas naturligtvis i hennes konst. Det finns en hel del otäcka bilder men samtidigt mycket vackra färger, symbolik och detaljer som gör det spännande att prata kring vad som finns på bilderna och varför det är målat som det är. Så länge man inte försöker tala om hur det är, eller ge någon "rätt" tolkning till det man ser, kan barns fantasi och inlevelseförmåga ge mycket spännande samtal.

Även lillasyster bläddrar och tittar men det märks att det är stor skillnad på hur en treåring och en femåring kan tolka bilder och tänka abstrakt till dem.

Julia ser på bilderna mer bokstavligt, talar om vad som händer och räknar personerna på bilderna medan Lisa kan fundera kring varför t ex en man har avbildats med trädrötter till fötter och att hans kostym förmodligen är mörkbrun eftersom den föreställer trädets stam.

Att höra dem sinsemellan prata kring bilderna och upptäcka olika detaljer är i alla fall alldeles alldeles underbart!

I går visades filmen Linnea i målarens trädgård (som är baserad på boken med samma namn) på Bolibompa och det väckte intresset för Monet hos tjejerna. Boken om Linnea har vi redan hemma och nu är Frida Kahlo-boken återlämnad och en med Monets tavlor i stället hemlånad. Det ska bli kul att höra deras intryck av en konstnär med en helt annan stil!

Hemmadag med mamma

2009-08-20T12:16:00.005+02:00

När en liten kille vaknar med ena ögat alldeles svullet av ett insektsbett så är det bäst att han får stanna hemma med mamma.

Får jag presentera Emil, 1,5 år! En liten mysig kille som gosar så vilt att en flisa av framtanden åker av. En liten kille som älskar traktorer, halsband och glittriga skor. En supersocial liten frimodig människa som ser alla nya människor som potentiella framtida vänner. Han vet exakt vad han vill och kan tydligt tala om det med långa haranger av ljud och ord, huvudskakningar och nickningar. Supergulligt - förutom när man inte vill samma sak...

Men i dag ville vi det så vi har myst och tittat på en massa traktorer på YouTube (de flesta hemmafilmerna var ackompanjerade av öststatstechno...), lekt och ätit pannkaka. Nu sover den lille och när han vaknat är det dags att promenera till förskolan och hämta storasystrarna. En av alla dagar i det som är vårt liv.

I stället för New York och Paris

2009-08-19T14:02:00.004+02:00

Den här årstiden väcker en stark längtan i mig efter att få trampa gatorna i någon vacker storstad. Sitta på en uteservering med solen i ögonen och kyla mot huden. Men det blir inget Paris i år. Inget Prag och inget New York. "Vi åker till Norrköping!"sa min Markus. "Där finns breda trädkantade gator, uteserveringar och spårvagn." Sagt och gjort. Norrköping fick det bli.

Vi tog tåget en morgon för en knapp timmes resa. Och han hade rätt! Norrköping var superfint med vacker industriell arkitektur, parker och fontäner, trädkantade gator och uteserveringar med filtar hängandes på stolsryggarna.

På stadsmuséet hann vi med sista dagen i "Grå Huset" där barn får prova på hur människor levde förr i tiden. Vi kardade ull och tovade bollar i såpvatten tills mina händer var alldeles ömma.

Sen utforskade vi hela muséet med sina utställningar om hantverk och textil och tittade på uppbyggda gammeldags affärer och modeller av staden. Det var så himla fint gjort allting och spännande för både barn och vuxna. På utegårdens servering åt vi också en ljuvligt god lunch under kastanjeträden. Titta! Det hade lika gärna kunnat vara Paris:

Vi hann också med spårvagnsåkande, lite tittande i affärer och sedan glass i det fantastiskt fina kvarteret Knäppingsborg. Nästa gång storstadssuget sätter in vet jag vad jag ska göra - ta tåget till Norrköping!

För höstälvorna

2009-08-18T10:17:00.005+02:00

Hösten närmar sig. Vi gör vårt bästa för att välkomna höstälvorna som snart anländer med full kraft.

Mjuk mossa att vila på. Vackra blommor att njuta av. Kottar som skydd för vinden. Lingon och rönnbär om magen kniper. Det är tydligt vilken färgpalett naturen målar med just nu!

Du har väl sett Tingeling? Annars - gör det!

Hej!

2009-08-18T08:21:00.005+02:00

Jag älskar bloggvärlden. En plats full av inspiration där vitt skilda människor berättar om sina liv och sina tankar i ord och bild.

Det här är min berättelse. Min plats att dela med mig av allt jag tycker är viktigt i livet. Jag kommer att skriva om mitt liv, helt enkelt. Skriva och dokumentera i ord och bild för att själv kunna komma ihåg vad vi egentligen gjort med våra dagar. Sätta fokus på det vackra, skapande och kreativa och inte bara låta tiden rinna mellan fingrarna utan också stanna upp och reflektera.

Roligt att du hittat hit!